the shape of freedom & erotics to come
att vara säker på sin sak och samtidigt ha dåligt omdöme - förödande.
bedagad värld, uppsluppet förfallen och i de flesta avseenden förlorad för impulser denna site i stunder sökt artikulera -
vad som låter sig formuleras är ännu trotsig gest - en avsikt som Lord Chandos kanske sympatiserat med.
längs gränser för möjliga distinktioner mellan fantasi/verklighet, högt/lågt, sant/falskt och liknande hemsökta allvarliga avsikter, rör sig tanken retrospektivt i textens linje.
föregripande förmågan att på förhand föra det ännu ej formulerade till begreppet; erotikens traumatiska kärna - förlorad i orgasmens förmenta tillfredställande av begäret.
vad som intresserar är således det konventionellt overkligas plats i begreppslig matris som bevarar och upphäver binär förståelse av vad det överhuvudtaget innebär att föra resonemang: teoretiskt arbete.
det overkligas intrång och plats. verklighetens genomskinliga slöjor visar och döljer. allt är uppenbart mystiskt; att hålla fast vid det mediokra med förvissningen om att intet annat gives och att det är nästintill en helig plikt att upprätthålla översteprästens nit för det allra heligaste, den ensamme förbedjaren.
en pervers individualism som ska svara mot den 'enskildes' öde.
romankonst som tillåter erotisk poetik, som skänker skärpa och uppmärksamhet, formas utan "egen ansträngning".
kanhända för att vissa författare förmår tala, skriva från ett okänt land som förför med självklar auktoritet och okända krav på lydnad - kroppen uppfattar kallelsen: begäret gives här en pregnant plats på väg mot mognad.
Begäret - den hemliga stränghetens tilltal; en suverän makts genomgripande gestaltande av handlingar vars mening den nivellerande världens pratmakare det inte är givet att uppfatta, dess osynlighet. den som har höra han må höra.
att vara lojal 'deus absconditus' - dold gud - guden ger sig till känna på kroppens yta med tecken .
kropp - den med sig själv internaliserade strukturen hos psyket: hudyta, kropps metaforiska djup och enda lidelse.
erotikens poetik, manifest skänks den i förnekelsens form, innehållet förbryllar och gör ensam för livet, gemeinwesen.
kanhända kommer de bli hörda som ej bett, de bli funna som ej sökt - den främmande auktoritetens krav på lydnad är den regulativa möjligheten att artikulera den kommande frihetens gemenskaper.
PRO IVSTITIA TANTUM
see you, either in hell, or in communism.
en ljusnande framtid är inte vår.
är inte någons.
att skriva sig ur, in i, bortom igenom, tillbaka och igen, återhämta och repetera;
vikten, varats olidlighet, med lätthet förgör tvivel den bästa av riktningar.
att förgöra tilltalet och låna sig åt metareflektioner är en postmodern sjuka som ingen
medvetet politisk kommunist - ja, vad?
tänker på Jacques Camatte. läsning av Camatte är lisa för själen för varje olycklig marxist som äntligen kommit att sörja.
"Bourgeois society has been destroyed and we have the despotism of capital. Class conflicts are replaced by struggles between the gangs-organizations which are the varied modes of being of capital.
As a result of the domination of representation, all organizations which want to oppose capital are engulfed by it; they are consumed by phagocytes. 
It is the real end of democracy. One can no longer hold that there is a class which represents future humanity, and a fortiori there is no party, no group; there can be no delegation of power."
Jacques Camatte i The Wandering of Humanity
vägen är lång, väl framme är det nu försent. axla sitt öde.
kärlek & tyranni
återvänder till denna plats. månader låter sig i retrospekt uppfattas som reorienteringens väg.
besvikelsen står upp i halsen, värld i vilken att sig själv lära känna är ett hån och en förbannad jävla dikt.
återstår intet.
kamper utkämpas, kamrater kämpas ned som rö för vinden.
att hata den värld i vilken människor har blivit det de är. att hata den värld i vilken glädjen skänks överraskande.
en omstörtande rörelse, en skänk att bedja om. ty att se är smärtans väg. jesus botade inte de blinda utan orsak.
fragment - om becqon vore en annan, vem vore denne då, vem vore denna röst ur vilken själva öknen talar?
trons död lever, att leva är ödets makt.
kapitalets makt och subjektets brist har till slut kommit bli senmodernitetens mest sublima ögonblick.
världen är död, den vet bara inte om det.
Dead & Breakfast
när det nu gives att lida på nytt. när nu begärets ort är anonym men med ett namn, när dens vars begär du begär är på väg, bort, ej nära.
det låter sig sägas: "han är inte jag".
om kärleken till någon införlivar en sanning som den älskade ej känner till, hur då någonsin kunna älska annat än ensam?
vägen är lång, väl framme är det försent.
det någon finner röra sig över kroppens differentierade yta när förhoppningen förbytts i gammal hederlig gammeltestamentlig barbarism som tillfredställer - det är intet annat en den döda frid som så gärna omfattas som filosofisk tillika mänsklig mognad.
om det gives att älska platonskt, gives det då inte också att hata allt man blivit i sin vidriga självupptagenhet?
det är en kärlek och ett hat som förtjänar varandras händer rakt ner i gehenna.
"han är inte jag".
du är inte här.
du talar inte.
thinking without a dead line is a dead end.
att skriva som fanns det inte avsikt, ett intresse för något annat än det som låter sig skrivas i stund det gives.
stund som inte avser någon verklig, fiktiv eller förmodat framtida publik.
hur skriva ensamhet som är Legion?
att sluta och äntligen få ge upp Subjektet som antas veta - att skriva är att besvärja skrivandets slut och avgjorda öde.
det finns inget hopp om något.
begrunda Robespierre och Saint-Just, dessa dygdens terrorpoeter.
lyssna till deras infernaliska nit, deras hänsynslöshet. går ej att leva med, men deras ton och ansats förutan, hur tänka det revolutionära subjektets genes - ja, hur tänka det egna livets fortsättning?
bönens subjekt - ett kalvinistiskt perspektiv
följande låter sig artikuleras. ingen aning om hur. men här är text. utan vidare kommentarer.
i bön tackas gud för bön kristus ger i anden: det är bön den troende blir ett kärl för.
den troende helgas av bön som oförtjänt omtanke - nåd.
här finns ingen kontinuitet, men nåd, ljus, helighet, guds ingripande närvaro.
bön föregår subjektets uppfattning om böns början. bön inleds inte i den mumlandes mun.
subjektets mummel är böns manifesta faktum.
bönen är inte subjektets, men guds skänk - den ges för att låta subjektet "med fritt och öppet tal" leva den djupaste tillförsikten inte tänkas kan.
tron är öppningen kristus låter subjektet vederfaras som liv; att mena att subjektet tar till orda, ber, motiverar sig själv och gör vad det kan för att få något av gud - det är att inte uppfatta guds skapelse, ty guds skapelse har inga rötter; creatio ex nihilo.
vem kan mena att subjektet äger tro, som vore den subjektets?
tro är guds andes frukt, som gud själv i kristus låter inympa och växa i otrogna, sig själv till behag, vem är den att mena att någon av denna andes frukt i själva verket är subjektets tro tillika subjektets bön?
bönen är guds sätt att manifestera sin längtan efter sin skapelse; där låter gud den troende formulera guds egen längtan som subjektets längtan efter gud, som drar och verkar.
likväl vet inte subjektet inte vad det bör be , men anden lägger sig ut för den troende genom suckanden. subjektet stillar sig tacksam över att få sucka med gud.
vissheten härom är tvivlet på sig själv och glädje i kristus jesus, herren, som givit och ger och skall ge den troende vad fadern har behag till.
tvivla, lev i vanmakt, exponera och genomlev svagheten. gud vill det.
subjektet måste således inte be; gud tillåter subjektet att be. gud bjuder subjektet till att leva bön som guds längtan.
gud längtar subjektet han skapar. därför tror subjektet. subjektet längtar efter gud för att han inympat sin egen längtan efter subjektet.
kristus är subjektets tillförsikt, längtans ansikte gud givit för att i honom ge den frid som övergår allt förstånd.
gud har funnit subjektet emedan han skapat det; där i sin längtan efter subjektet längtar subjektet efter gud.
gud subjektiverar sin skapelse i bönen.
hur är det möjligt? den troendes uppgift är att bekänna, inte förklara.
bekänna med sin herres ord: det är fullbordat.
Dygd & Terror
den ständiga upptagenheten med akutmotiverat handlande och tänkande i arbete och vardagliga skeenden har en förblindande mening, gör det omöjligt att uppfatta hur kampmoment skulle kunna motiveras och artikuleras som praxisens egen reflektion.
formulerande på annat sätt: det som äger prioritet i arbetande och tänkande, hur motiverande denna prioritet om inte formulerande av teoretisk ståndpunkt (som skapande äger blick för) i sig självt är en teoretisk intervention i prioriterande, vars spel i den strukturerande helhet som är arbetande och tänkande självt är just livet självt.......ja, hur interventionen är förhoppningen om retroaktiv gestaltning av de koordinater som tycks bestämma livets egen fiber, i tal, i kropp, i begär, kärlek, död.
Kort sagt: kärlekens dygd och terror i presens particip.
Tintin - das Man
Ett museum i Bryssel. Belgian Comic Strip Centre. Utställning: Tintin. The museum of imagination.
Finner en lapp. En sorts presentation av denne Tintin. Aningslöst men träffande låter texten på lappen förstå något - tomma effektiva ord upplåter med all önskvärd klarhet.
Om detta är Tintin, vilken värld är Tintins?
Tintin is Nobody
Tintin's face is made up of a few very simple features. It's almost expressionless. Because it's neutral, it's the ideal recipient for the emotions felt and projected by readers.
Tintin is Everyman
Depending on the circumstances, Tintin can beyoung or old, Scandinavian or Mediterranean, African or Asian. He's a universal charactar. If Tintin is Everyman, he is also you.
Tintin Can Handle Everything
Tintin is a symbol of youth and vigour, courage and integrity. He's a daredevil who succeds in everything he takes on...while his readers are comfortably ensconced in their seats.
Being There - It Was Never There
There are moments - moments of truth - striking, giving possibility body to ponder certain and nothing.
obscene: the moving adressing of the supposed ones in power, an evocative moment: a flash, a sign. power has escaped, its not there. it was never there.
Robespierres slutna ögon
fram ur arbetet, det teoretiska som löne, träder en stämning, gives form som inte låter sig urskiljas skild från begrepp och ord som misslyckas: missmod, pessimism etc.
detta livs egen dödsmask - utan öde, utan kall, utan händelsens välsignelse.
Tertullianus ord "Prorsus credibile est, quia ineptum est" (It is to be believed because it is absurd) lär ha vunnit mången tveksam konvertit, liksom "Certum est, quia impossible est" (It is certain because it is impossible).
om det gives värdslig möjlighet att tro - att finna en närmast metafysisk gest "talande" så det för att den är performativ; den frambringar det som den i konventionell mening skulle sägas vara ett uttryck för.
marxister som läser Camatte, som i dennes ord finner en hopplös pessimism bör betänka det ovan artikulerade.
Camatte är den marxistiska traditionens Tertullianus. Bägges ord gester som detroniserar ett binärt borgerligt förnuftsparadgim.
det finns fler, vars ord, i den av världen givna stunden intervenerat, där gesten operativt för evigt förändrar koordinaterna för den egna möjligheten att "tro" den emancipatoriska avsikten formulerad av de vars liv stått på spel från deras födelse.
Maximillien Robespierre (6 May 1758 – 28 July 1794), vars dödsmask är den levande gestens dygd - mea res agitur: ord som ej ryggar för det oerhörda i målsättningar rörande fienden mitt ibland oss.
Vilken dyrköpt ånger väntar de som ser att världens kungar och deras entourage måste dö?
"If the mainspring of popular government in peace time is virtue, its resource during a revolution is at one and the same time virtue and terror; virtue without which terror is merely terrible; terror without which virtue is simply powerless."
"The government of liberty is the despotism of liberty against tyranny."
"Citizens, did you want a revolution without revolution?"
"It is with regret that I pronounce the fatal truth: Louis must die that the country may live."
Sten Nordin - Vox Populi
det är sällan det ges möjlighet att mysa med makten som ingen makt har - mysa med de vars ansikten en stilla evig sömn vore en nåd att bedja om; men när de nu träder fram och gratulerar varandra i skenet av tacksamhet mot arbetarnas insatser, är det likväl möjligt att skratta ett bittert ljuvt skratt. Måtte följande video glädja åtminstone någon med smak för ideologins ironiska och absoluta närvaro. Betrakta slipsen, den feta blicken - skulle du vilja basta med denna människa?
X reasons for being a liberal today.
1. The world is as it should be and all is going well.
2. Freedom, creative opportunities, and community exist for
all.
3. Each person has a decisive say in the decisions affecting his
or her life.
4. Oppression and exploitation do not exist.
5. The unequal structure of wealth and power in our society
and in our world has nothing to do with the problems of
humanity.
6. It is easy to figure out how to make the world a better place.
7. The history of struggles by workers and oppressed people is
a waste of time.
8. The popular revolution of 1917 in Russia was a meaningless
diversion.
9. It’s good just to rely on what others say about someone as
complex as Lenin, Marx, Zizek and others.
10. Realities of the present and possibilities for the future have
nothing to do with what happened in the past.
(Tack till Paul Le Blanc)
Mea Res Agitur
att skriva. denna mara. att skriva, ett ständigt försök att undvika det. att tiga, att tala; tänka på det bibliska ordet om att ord i rättan tid är som gyllene äpplen i silverskålar.
att ständigt åtevända till läsandets, studerandets grottekvarn. förförande att vilja upplysa och påpeka.
mena sig fatta, se och genomskåda. förvärva omdöme för det begreppsliga arbetets mening för kampen.
kampen.
på denna site har ett idiosynkratiskt begreppsligt arbete stått att finna parat med avsikter om att artikulera position.
men hur finna den flyktlinje som undviker livstilsmarxistens största frestelse? hur förhålla sig till det augustinus benämner som mea res agitur ( "mitt liv står på spel")?
den sk subjektiva aspekten av verklighetens totalitet gäckar i allt prat om tendenser, lokala kamper, solidaritet och så vidare - in absurdum. Hatet mot den borgeliga ordningen är fruktlöst, ty det skänker intet.
kanske kan någon förknippa en subversiv längtan í Rommels ord, en längtan om en värdig död:
"Mortal danger is an effective antidote for fixed ideas"
Zizek # 3 - First as Tragedy, Then as Farce
Zizek kommenterar sin nya bok First as Tragedy, Then as Farce på Democracy Now!
Vill du ha boken som Pdf, skriv epost med en förfrågan: becqon at hotmail.com
PsychoBillyMarxist #1
Med Badiou tänka politik som ”collective action, organized by certain principles, that aims to unfold the consequences of a new possibility which is currently repressed by the dominant order”;
förknippa med Camattes fråga varje marxist känner sig obekväm att besvara:
”How could the destruction of human beings and of nature fail to have repercussions on the ability of human beings to resist capital and, a fortiori, to rebel?”
givet förknippandets möjlighet och den brutna kontexten, ett visst övervåld på Badiou fras – den samtida demokratiska farsen kvalificerar sig naturligtvis inte som något politiskt enligt Badiou – är det vid detta moment i förknippandets rörelse möjligt att med The Invisible Committee påstå:
”By communism we mean a certain discipline of the attention”.
Musik att dansa till på platten när åhlens, kulturhuset och den där stora banken står i lågor: Eighties Matchbox B-Line Disaster - Celebrate Your Mother, för och till alla osynliga kamrater.
Tarnac 9 - Kamrater!
Kanske är det för läsarna något redan bekant, men The Coming Insurrection har väckt visst uppseende efter arresteringarna av kamrater i Tarnac 11 november 2008.
På stödsiten för Tarnac 9 finns The Coming Insurrection ; läsaren uppmuntras också att studera Call; de har skrivits anonymt av The Invisible Committee.
Tarnac 9
Call
Nedan en man med synpunkter på The Coming Insurrection. Njut.
Världen Utan Pella
det är över. de flesta vet det, om än i den passivt aktiva betydelsen av att fortsätta.
de vet det i en mening som artikuleras som den form människors världar ges eller snarare, förlusten av världar ges; "Classical politics is the glorious stagecraft of bodies without worlds" The Invisible Committee
motståndet dränks i det myckna talet om det civila samhället, demokratiska grundvalar, mänskliga rättigheter, debatt och annat: samhällsproduktionens permanens.
nyheter slås upp, läses, tas del av, tv:n ett tempel av helig vanmakt; ritualiserat seende, känslighet till den salu alla kan känna igen sig i, identitetens imperium, var dig själv, du är värd det, du själv väljer din värld;
"Therefore we say that the central political fact of the last thirty years went unnoticed. Because it took place at such a deep level of reality that it cannot be considered as “political” without bringing about a revolution in the very notion of the political. Because this level of reality is also the one where the division is elaborated between what is regarded as real and what is not. This central fact is the triumph of existential liberalism. The fact that it is now considered natural for everyone to relate to the world on the basis of his own distinct life. That life consists in a series choices of good or bad. That each one can be defined by a set of qualities, of properties, their variable weighting, a sole and irreplaceable being. That the idea of the contract epitomises the relations of commitment between individuals, and the idea of respect epitomises all virtue. That language is only a tool to come to an understanding." The Invisible Committee
Fragment, en stammande sanning, omöjlighetens möjlighet. citatet stipulerar ett begrepp: existential liberalism.
en hegemonisk sällsynhet.
vidare i den öken som är verklighet, som inte längre kan breda ut sig mer, möjligen fördjupas som begrepp. poetiska gester. ansikten på t-banan, samtal i mobil som exponerar dess hemlighet.
det är över. en dag föll rom. en annan fiende är vid portarna, är portarna. finns det något Pella för de som vill ge sig av, de som avser överge sitt eget? hur överge när världen själv är den trojanska hästen.
"We believe there is no revolution without the constitution of a common material force. We do notignore the anachronism of this belief. We know it is too early and also that it is too late, that is why we have time. We have ceased to wait." The Invisible Committee
The Siege and Destruction of Jerusalem by the Romans Under the Command of Titus, A.D. 70, Oil on canvas, 1850, David Roberts.
Not: Pella var den stad till vilken de första kristna flydde till innan år 70 v.t, då Titus belägrade och krossade Jerusalem och det judiska upproret.
Kambodja Skog By - Rött
B52 över Bagdad
Under en längre tid har avsikten varit att skriva en artikel rörande de uppgifter Bill Clinton släppte i samband med ett besök i Vietnam hösten 2000.
Taylor Owen och Ben Kiernan har i en artikel i den kanadensiska tidskriften Walrus (Oktober 2006) utvecklat innebörden av de uppgifter som Clinton delgav som en "mänsklig gest".
Uppgifterna är omfattande - även om de har flera "mörka" perioder - och rör USA:s bombningar över Laos, Kambodja och Vietnam åren 1964-1975.
Det anmärkningsvärda är att uppgifterna gör helt klart att USA:s bombningar började mycket tidigare än tidigare angivet, att som Taylor Owen och Ben Kiernan påpekar:
"The database [...] shows that the bombing began four years earlier than is widely believed — not under Nixon, but under Lyndon Johnson."
De siffror Taylor Owen och Ben Kiernan analyserar är fruktansvärda och får dem att fälla följande kommentar:
"Cambodia [is] one of the most heavily bombed countries in history —perhaps the most heavily bombed."
Utan att här utveckla förhållandet mellan röda khemerernas väg till makten, och USA:s faktiska betydelse för deras väg dit, och det välde Pol Pot förde till sitt fruktansvärda slut med oändlig mänsklig förstörelse som följd, är det likväl av intresse att påpeka hur USA:s paranoida utrikespolitik firar en fruktansvärd ironisk triumf i kambodja.
Detta är uppenbart för var och en som äger rudimentära kunskaper om Kambodjas öde och äger blick för USA:s nutida avsikter i Irak och Afghanistan.
Taylor Owen och Ben Kiernan har skrivit en mycket bra och kortfattad artikel som bör samläsas med den pågående utställningen "Middag med Pol Pot", inte så mycket för att den säger något "annat" om Pol Pot och de röda khmererna utan för att deras artikel på ett önskvärt sätt exponerar USA:s faktiska roll i ett intressecyniskt politiskt "spel" med och i Kambodja.
Taylor Owens And Ben Kiernans artikel kan läsas här.
Sites bombed by the us air force in cambodia, 1965–1973: Sites bombed
113,716 sites,
230,516 sorties
2,756,941 tons of ordnance
by the us air force
in cambodia, 1965–1973
<
113,716 sites
<
230,516 sorties
<
2,756,941 tons
of ordnance
Till den förlorade socialitetens försvar - en skiss
att mynta begreppslighet som artikulerar en front mot det vulgärt privata.
Att omtala vad Zizek benämner som en "ny kollektivitet"; i teoretisk praxis axla den messianska syftningen i kommande bestämningar av i-världen-varons öde.
Kommande: i den mening revolutionären hoppas på omvälvning är det revolutionära momentets stund alltid inne.
motstånd: att hålla stånd, att begära liv, att anamma död.
"mot" emedan avsikten är våra kroppars tröghets upphävande; avsikten är vår glädje, vår intensitets förhöjande.
"vår" är en position.
sluta se på tv, häng inte med, reducera behov för att förfina begär,
säg nej till ironin i att dela en värld som inte är någons
- värld som förfaller till hoppfullhet, hållbar utveckling, grön kapitalism. aktivism, kämpandet för olika gruppers intressen, fackförbund och politiker, miljömöten, finanskris, Anna Anka, starta eget, gå på kurs, gör dig anställningsbar, håll arbetets slaglinje, var vid gott mod,
du är din egen lyckas smed, en majoritet av stockholms hushåll är singelhushåll,
heja sverige, logga in på dejtingsite, finns det något på blocket idag? snart är det helg, men vem vet? alla säger ju olika saker!
vad skönt, favvosåpan på dvd!
Fan vad svårt det är med relationer, men barnen är ändå viktigast.
hur blir det med lånen?
brist på lust, porr på nätet, spela lite keno, vem vet, lottojackpott i helgen,
skönt att ta en promenad, äntligen höst. samhället måste ta problemet med de hemlösa på allvar.
herre gud, vilken billig biljett på Ryan Air, shoppa i London till jul, vad kul...
spotify är så jävla nice. Var har individansvaret tagit vägen, jävla sossesverige, typiskt svenskt, ska köpa ett rosa band, det ska jag etc etc......
