becqon

---

den ständiga upptagenheten med akutmotiverat handlande och tänkande i arbete och vardagliga skeenden har en förblindande mening, gör det omöjligt att uppfatta hur kampmoment skulle kunna motiveras och artikuleras som praxisens egen reflektion.


formulerande på annat sätt: det som äger prioritet i arbetande och tänkande, hur motiverande denna  prioritet om inte formulerande av teoretisk ståndpunkt (som skapande äger blick för) i sig självt är en teoretisk intervention i prioriterande, vars spel i den strukturerande helhet som är arbetande och tänkande självt är just livet självt.......ja, hur interventionen är förhoppningen om retroaktiv gestaltning av de koordinater som tycks bestämma livets egen fiber, i tal, i kropp, i begär, kärlek, död. 

Kort sagt: kärlekens dygd och terror i presens particip.

---

 

---

Ett museum i Bryssel. Belgian Comic Strip Centre. Utställning: Tintin. The museum of imagination.

Finner en lapp. En sorts presentation av denne Tintin. Aningslöst men träffande låter texten på lappen förstå något - tomma effektiva ord upplåter med all önskvärd klarhet.

Om detta är Tintin, vilken värld är Tintins?




Tintin is Nobody

Tintin's face is made up of a few very simple features. It's almost expressionless. Because it's neutral, it's the ideal recipient for the emotions felt and projected by readers.

Tintin is Everyman

Depending on the circumstances, Tintin can beyoung or old, Scandinavian or Mediterranean, African or Asian. He's a universal charactar. If Tintin is Everyman, he is also you.

Tintin Can Handle Everything

Tintin is a symbol of youth and vigour, courage and integrity. He's a daredevil who succeds in everything he takes on...while his readers are comfortably ensconced in their seats.

---

---

this is not a concrete analysis of the concrete situation. 

att gränserna för den egna uppmärksamheten raseras är önskvärt.

ty hur närma sig problematik av erotisk karaktär? kanske den låter sig artikuleras, men hur undvika frestelsen hängiven pubertalvuxen direkthet som smärtar, lindrar.

det egnas brist som gives är motstånd: gåva skänks, tvingar till begreppsligt arbete som bör reduceras för att kunna tolkas.

reduceras på gravitationsstarka moment. personliga pronomen. binär tendens manifest i jag, du, vi.

skriva, tänka, avsikter; inflätade förhoppningar av världslig social karaktär: hur mena att subjektivitet låter sig exponeras, transparantgöras med tydliga beteckningar?

den faktiska möjlighet omdöme och språk tvingar och fostrar skänks inte, nej, tränger in och informerar motstånd: kärleks obscena frånsida; omöjlighets möjlighet. Jacques-Alain Miller förmår formulera frånsidan:

"People in love are in fact condemned to go on learning the other’s language indefinitely, groping around, seeking out the keys – keys that are always revocable. Love is a labyrinth of misunderstandings whose way out doesn’t exist."

att älska. i bristen vara-med-varandra; för intersubjektivitets mysterium kan inte syfta gemensam grundenhet. att stå in i kravet på kärleken, att älska; men om kärlek är svaret, vad är då själva frågan?

Jacques-Alain Miller, lika uppfordrande och självklart hävdar, med anledning av kärlekens plats i överföringsmatrisen:


"It’s a contrived love, but made of the same stuff as true love. It sheds light on its mechanism: love is addressed to the one you think knows your true truth. But love allows you to think this truth will be likeable, agreeable, when in fact it’s rather hard to bear."




argumenterar inte.

text idiosynkratiska reflexivitet tror i en avgörande performativ mening ödesgemenskap - vars väsen är intersubjektivitets opakt gäckande förskjutande.
i den är det omöjligt att reducera subjektivitet till faktiska känslor, avstånd, onärhet, kärlekslöshet, obegripligt beteende.......so on and so forth.

hur är det möjligt att tala detta, att undvika tala det konventionellt angelägna med avseende på empiriska data? - in summa:

om frågan är den uppenbara, den tvingande att besvara - om det vore så, om verklighet gavs som hanterandet av uppenbara fakta och så lite psykologi-ideologi på det. ja, vadan?

inget är uteslutet, men givet möjlighet - givet möjlighet att tal-text inte är abstrust i största allmänhet utan för intersubjektivitet symptomalt lugubert kännetecken?!

de svar som är möjliga låter sig apostroferas som svar på flera icke ännu ställda frågor.....ty det allvar som står på spel rör inte ett ännu oupptäckt gränsavsnitt i intersubjektivitetets konstituering:

till begreppet för och hör hur effekterna i intersubjektivitets skeende är manifesta som obegriplig sanning.  


frestande det är att ponera implicit ordning som tarvar explicering, explicering som låter implicerandet framstå som möjligheten par exellence. Detta klarhetsparadigm är främmande för kärlek som det här artikuleras.

teoretiskt arbete är manifest effekt av undvikande concrete analysis of the concrete situation.

men varför vilja undvika det som så lovar, som så ger skäl för konventionella förhoppningar om klarhet och försoning?

den andre gäckar inte på något annat sätt än som faktisk omöjlighet;

om "Love is a labyrinth of misunderstandings whose way out doesn’t exist", som Jacques-Alain Miller hävdar, är frågan: hur är det möjligt? hur kommer detta missförstånd till stånd? Hur gives det som erfarenhet, som symptom?


"My love for you isn’t just my affair, it’s yours too. My love says something about you that maybe you yourself don’t know.’ This doesn’t guarantee in the least that the love of one will be responded to by the love of the other: when that happens it’s always of the order of a miracle, it’s not calculable in advance." Jacques-Alain Miller

---

 Jacques-Alain Miller

---

---

för en tid sedan kom Johannes Jäger att samtala med Christian Stokbro, bland annat redaktör för en filosofiportal.

den som hyser om än bara ett blygsamt intresse för vad som sker kan läsa Stokbros text
här.

förhoppningsvis kommer det inom en inte allt för avlägsen framtid att publiceras ett "samtal" på denna site mellan Jäger och Stokbro.

---

---

There are moments - moments of truth - striking, giving possibility body to ponder certain and nothing.

obscene: the moving adressing of the supposed ones in power, an evocative moment: a flash, a sign. power has escaped, its not there. it was never there.

---

---

---

fram ur arbetet, det teoretiska som löne, träder en stämning, gives form som inte låter sig urskiljas skild från begrepp och ord som misslyckas: missmod, pessimism etc. 

detta livs egen dödsmask - utan öde, utan kall, utan händelsens välsignelse.

Tertullianus ord "Prorsus credibile est, quia ineptum est" (It is to be believed because it is absurd) lär ha vunnit mången tveksam konvertit, liksom "Certum est, quia impossible est" (It is certain because it is impossible).

om det gives värdslig möjlighet att tro - att finna en närmast metafysisk gest "talande" så det för att den är performativ; den frambringar det som den i konventionell mening skulle sägas vara ett uttryck för.

marxister som läser Camatte, som i dennes ord finner en hopplös pessimism bör betänka det ovan artikulerade.
Camatte är den marxistiska traditionens Tertullianus. Bägges ord gester som detroniserar ett binärt borgerligt förnuftsparadgim.

det finns fler, vars ord, i den av världen givna stunden intervenerat, där gesten operativt för evigt förändrar koordinaterna för den egna möjligheten att "tro" den emancipatoriska avsikten formulerad av de vars liv stått på spel från deras födelse.

Maximillien Robespierre (6 May 1758 – 28 July 1794), vars dödsmask är den levande gestens dygd - mea res agitur: ord som ej ryggar för det oerhörda i målsättningar rörande fienden mitt ibland oss.

Vilken dyrköpt ånger väntar de som ser att världens kungar och deras entourage måste dö?


"If the mainspring of popular government in peace time is virtue, its resource during a revolution is at one and the same time virtue and terror; virtue without which terror is merely terrible; terror without which virtue is simply powerless."

"The government of liberty is the despotism of liberty against tyranny."

"Citizens, did you want a revolution without revolution?"

"It is with regret that I pronounce the fatal truth: Louis must die that the country may live."

---