PsychoBillyMarxist #1
Med Badiou tänka politik som ”collective action, organized by certain principles, that aims to unfold the consequences of a new possibility which is currently repressed by the dominant order”;
förknippa med Camattes fråga varje marxist känner sig obekväm att besvara:
”How could the destruction of human beings and of nature fail to have repercussions on the ability of human beings to resist capital and, a fortiori, to rebel?”
givet förknippandets möjlighet och den brutna kontexten, ett visst övervåld på Badiou fras – den samtida demokratiska farsen kvalificerar sig naturligtvis inte som något politiskt enligt Badiou – är det vid detta moment i förknippandets rörelse möjligt att med The Invisible Committee påstå:
”By communism we mean a certain discipline of the attention”.
Musik att dansa till på platten när åhlens, kulturhuset och den där stora banken står i lågor: Eighties Matchbox B-Line Disaster - Celebrate Your Mother, för och till alla osynliga kamrater.
Altid disse fragmenter, der skærper tanken, min kammerat, du er det væsentliges sporhund. Tak for dine bidrag til mine tanker!
kamrat. uppskattar hur du med-delar med-varandra-varons möjligheter.
Analysen är lika stark som driften, knivskarp.
När vänstern drömmer blir det våld o otukt:
"I want to fuck your mother
It’s a dirty job but someone’s got to do it well
But please don’t tell your father
‘Cause I’ll fuck him as well"
Därför växer vänstern aldrig sig stark, den vill ingen ordning. Därför låter kapitalet Er hållas, för det blir bara, just det, lite våld o sex i pereferin.
Ni är erat eget skådespel.
dough. kanske gives anledning att kommentera din kommentar. kanske inte.
du tycks ge röst ät den självtuktens ordning som med händerna på täcket njuter det välstädade pojkrummets ordning, där den bästa huvudkudden är ett gott samvete tack vare ett väl utfört värv i den gode herdens tjänst.
vad får dig att tro att becqon bryr sig om vänstern?
slaget är förlorat till den ordning som du med bitter kristelighet håller fast vid som en piskad och piskande jesuit. den njutning det skänker dig är inte becqons ej heller dennes kamraters.
beträffande den video som är embedded så förvånar det föga att det enda du hör är din egen harm över att du frestas ner under tecket med dina syltkladdiga händer.
Nu gjorde du mig riktigt lycklig. En gammal favorit. Och faktiskt det verkliga soundtracket till Anastasia Wahls första Klittybok.
