becqon

---

---

---

den ständiga upptagenheten med akutmotiverat handlande och tänkande i arbete och vardagliga skeenden har en förblindande mening, gör det omöjligt att uppfatta hur kampmoment skulle kunna motiveras och artikuleras som praxisens egen reflektion.


formulerande på annat sätt: det som äger prioritet i arbetande och tänkande, hur motiverande denna  prioritet om inte formulerande av teoretisk ståndpunkt (som skapande äger blick för) i sig självt är en teoretisk intervention i prioriterande, vars spel i den strukturerande helhet som är arbetande och tänkande självt är just livet självt.......ja, hur interventionen är förhoppningen om retroaktiv gestaltning av de koordinater som tycks bestämma livets egen fiber, i tal, i kropp, i begär, kärlek, död. 

Kort sagt: kärlekens dygd och terror i presens particip.

---

 

---

Ett museum i Bryssel. Belgian Comic Strip Centre. Utställning: Tintin. The museum of imagination.

Finner en lapp. En sorts presentation av denne Tintin. Aningslöst men träffande låter texten på lappen förstå något - tomma effektiva ord upplåter med all önskvärd klarhet.

Om detta är Tintin, vilken värld är Tintins?




Tintin is Nobody

Tintin's face is made up of a few very simple features. It's almost expressionless. Because it's neutral, it's the ideal recipient for the emotions felt and projected by readers.

Tintin is Everyman

Depending on the circumstances, Tintin can beyoung or old, Scandinavian or Mediterranean, African or Asian. He's a universal charactar. If Tintin is Everyman, he is also you.

Tintin Can Handle Everything

Tintin is a symbol of youth and vigour, courage and integrity. He's a daredevil who succeds in everything he takes on...while his readers are comfortably ensconced in their seats.

---

---

this is not a concrete analysis of the concrete situation. 

att gränserna för den egna uppmärksamheten raseras är önskvärt.

ty hur närma sig problematik av erotisk karaktär? kanske den låter sig artikuleras, men hur undvika frestelsen hängiven pubertalvuxen direkthet som smärtar, lindrar.

det egnas brist som gives är motstånd: gåva skänks, tvingar till begreppsligt arbete som bör reduceras för att kunna tolkas.

reduceras på gravitationsstarka moment. personliga pronomen. binär tendens manifest i jag, du, vi.

skriva, tänka, avsikter; inflätade förhoppningar av världslig social karaktär: hur mena att subjektivitet låter sig exponeras, transparantgöras med tydliga beteckningar?

den faktiska möjlighet omdöme och språk tvingar och fostrar skänks inte, nej, tränger in och informerar motstånd: kärleks obscena frånsida; omöjlighets möjlighet. Jacques-Alain Miller förmår formulera frånsidan:

"People in love are in fact condemned to go on learning the other’s language indefinitely, groping around, seeking out the keys – keys that are always revocable. Love is a labyrinth of misunderstandings whose way out doesn’t exist."

att älska. i bristen vara-med-varandra; för intersubjektivitets mysterium kan inte syfta gemensam grundenhet. att stå in i kravet på kärleken, att älska; men om kärlek är svaret, vad är då själva frågan?

Jacques-Alain Miller, lika uppfordrande och självklart hävdar, med anledning av kärlekens plats i överföringsmatrisen:


"It’s a contrived love, but made of the same stuff as true love. It sheds light on its mechanism: love is addressed to the one you think knows your true truth. But love allows you to think this truth will be likeable, agreeable, when in fact it’s rather hard to bear."




argumenterar inte.

text idiosynkratiska reflexivitet tror i en avgörande performativ mening ödesgemenskap - vars väsen är intersubjektivitets opakt gäckande förskjutande.
i den är det omöjligt att reducera subjektivitet till faktiska känslor, avstånd, onärhet, kärlekslöshet, obegripligt beteende.......so on and so forth.

hur är det möjligt att tala detta, att undvika tala det konventionellt angelägna med avseende på empiriska data? - in summa:

om frågan är den uppenbara, den tvingande att besvara - om det vore så, om verklighet gavs som hanterandet av uppenbara fakta och så lite psykologi-ideologi på det. ja, vadan?

inget är uteslutet, men givet möjlighet - givet möjlighet att tal-text inte är abstrust i största allmänhet utan för intersubjektivitet symptomalt lugubert kännetecken?!

de svar som är möjliga låter sig apostroferas som svar på flera icke ännu ställda frågor.....ty det allvar som står på spel rör inte ett ännu oupptäckt gränsavsnitt i intersubjektivitetets konstituering:

till begreppet för och hör hur effekterna i intersubjektivitets skeende är manifesta som obegriplig sanning.  


frestande det är att ponera implicit ordning som tarvar explicering, explicering som låter implicerandet framstå som möjligheten par exellence. Detta klarhetsparadigm är främmande för kärlek som det här artikuleras.

teoretiskt arbete är manifest effekt av undvikande concrete analysis of the concrete situation.

men varför vilja undvika det som så lovar, som så ger skäl för konventionella förhoppningar om klarhet och försoning?

den andre gäckar inte på något annat sätt än som faktisk omöjlighet;

om "Love is a labyrinth of misunderstandings whose way out doesn’t exist", som Jacques-Alain Miller hävdar, är frågan: hur är det möjligt? hur kommer detta missförstånd till stånd? Hur gives det som erfarenhet, som symptom?


"My love for you isn’t just my affair, it’s yours too. My love says something about you that maybe you yourself don’t know.’ This doesn’t guarantee in the least that the love of one will be responded to by the love of the other: when that happens it’s always of the order of a miracle, it’s not calculable in advance." Jacques-Alain Miller

---

 Jacques-Alain Miller

---

---

för en tid sedan kom Johannes Jäger att samtala med Christian Stokbro, bland annat redaktör för en filosofiportal.

den som hyser om än bara ett blygsamt intresse för vad som sker kan läsa Stokbros text
här.

förhoppningsvis kommer det inom en inte allt för avlägsen framtid att publiceras ett "samtal" på denna site mellan Jäger och Stokbro.

---

---

There are moments - moments of truth - striking, giving possibility body to ponder certain and nothing.

obscene: the moving adressing of the supposed ones in power, an evocative moment: a flash, a sign. power has escaped, its not there. it was never there.

---

---

---

fram ur arbetet, det teoretiska som löne, träder en stämning, gives form som inte låter sig urskiljas skild från begrepp och ord som misslyckas: missmod, pessimism etc. 

detta livs egen dödsmask - utan öde, utan kall, utan händelsens välsignelse.

Tertullianus ord "Prorsus credibile est, quia ineptum est" (It is to be believed because it is absurd) lär ha vunnit mången tveksam konvertit, liksom "Certum est, quia impossible est" (It is certain because it is impossible).

om det gives värdslig möjlighet att tro - att finna en närmast metafysisk gest "talande" så det för att den är performativ; den frambringar det som den i konventionell mening skulle sägas vara ett uttryck för.

marxister som läser Camatte, som i dennes ord finner en hopplös pessimism bör betänka det ovan artikulerade.
Camatte är den marxistiska traditionens Tertullianus. Bägges ord gester som detroniserar ett binärt borgerligt förnuftsparadgim.

det finns fler, vars ord, i den av världen givna stunden intervenerat, där gesten operativt för evigt förändrar koordinaterna för den egna möjligheten att "tro" den emancipatoriska avsikten formulerad av de vars liv stått på spel från deras födelse.

Maximillien Robespierre (6 May 1758 – 28 July 1794), vars dödsmask är den levande gestens dygd - mea res agitur: ord som ej ryggar för det oerhörda i målsättningar rörande fienden mitt ibland oss.

Vilken dyrköpt ånger väntar de som ser att världens kungar och deras entourage måste dö?


"If the mainspring of popular government in peace time is virtue, its resource during a revolution is at one and the same time virtue and terror; virtue without which terror is merely terrible; terror without which virtue is simply powerless."

"The government of liberty is the despotism of liberty against tyranny."

"Citizens, did you want a revolution without revolution?"

"It is with regret that I pronounce the fatal truth: Louis must die that the country may live."

---

---

det är sällan det ges möjlighet att mysa med makten som ingen makt har - mysa med de vars ansikten en stilla evig sömn vore en nåd att bedja om; men när de nu träder fram och gratulerar varandra i skenet av tacksamhet mot arbetarnas insatser, är det likväl möjligt att skratta ett bittert ljuvt skratt. Måtte följande video glädja åtminstone någon med smak för ideologins ironiska och absoluta närvaro. Betrakta slipsen, den feta blicken - skulle du vilja basta med denna människa?

---

---

1. The world is as it should be and all is going well.

2. Freedom, creative opportunities, and community exist for

all.

3. Each person has a decisive say in the decisions affecting his

or her life.

4. Oppression and exploitation do not exist.

5. The unequal structure of wealth and power in our society

and in our world has nothing to do with the problems of

humanity.

6. It is easy to figure out how to make the world a better place.

7. The history of struggles by workers and oppressed people is

a waste of time.

8. The popular revolution of 1917 in Russia was a meaningless

diversion.

9. It’s good just to rely on what others say about someone as

complex as Lenin, Marx, Zizek and others.

10. Realities of the present and possibilities for the future have

nothing to do with what happened in the past.

(Tack till Paul Le Blanc)

---

---

---

att skriva. denna mara. att skriva, ett ständigt försök att undvika det. att tiga, att tala; tänka på det bibliska ordet om att ord i rättan tid är som gyllene äpplen i silverskålar.
att ständigt åtevända till läsandets, studerandets grottekvarn. förförande att vilja upplysa och påpeka.
mena sig fatta, se och genomskåda. förvärva omdöme för det begreppsliga arbetets mening för kampen.
kampen.
på denna site har ett idiosynkratiskt begreppsligt arbete stått att finna parat med avsikter om att artikulera position.
men hur finna den flyktlinje som undviker livstilsmarxistens största frestelse? hur förhålla sig till det augustinus benämner som mea res agitur ( "mitt liv står på spel")?
den sk subjektiva aspekten av verklighetens totalitet gäckar i allt prat om tendenser, lokala kamper, solidaritet och så vidare - in absurdum. Hatet mot den borgeliga ordningen är fruktlöst, ty det skänker intet.

kanske kan någon förknippa en subversiv längtan í Rommels ord, en längtan om en värdig död:

"Mortal danger is an effective antidote for fixed ideas"

---

---

Zizek kommenterar sin nya bok First as Tragedy, Then as Farce på Democracy Now!
Vill du ha boken som Pdf, skriv epost med en förfrågan: becqon at hotmail.com

---

---

Med Badiou tänka politik som ”collective action, organized by certain principles, that aims to unfold the consequences of a new possibility which is currently repressed by the dominant order”;

förknippa med Camattes fråga varje marxist känner sig obekväm att besvara:

”How could the destruction of human beings and of nature fail to have repercussions on the ability of human beings to resist capital and, a fortiori, to rebel?”

givet förknippandets möjlighet och den brutna kontexten, ett visst övervåld på Badiou fras – den samtida demokratiska farsen kvalificerar sig naturligtvis inte som något politiskt enligt Badiou – är det vid detta moment i förknippandets rörelse möjligt att med The Invisible Committee påstå:

”By communism we mean a certain discipline of the attention”.

---

 Musik att dansa till på platten när åhlens, kulturhuset och den där stora banken står i lågor: Eighties Matchbox B-Line Disaster - Celebrate Your Mother, för och till alla osynliga kamrater.

---

---

Kanske är det för läsarna något redan bekant, men The Coming Insurrection har väckt visst uppseende efter arresteringarna av kamrater i Tarnac 11 november 2008.
På stödsiten för Tarnac 9 finns The Coming Insurrection ; läsaren uppmuntras också att studera Call; de har skrivits anonymt av The Invisible Committee.

Tarnac 9
Call

---

Nedan en man med synpunkter på The Coming Insurrection. Njut.

---

---

---

det är över. de flesta vet det, om än i den passivt aktiva betydelsen av att fortsätta.
de vet det i en mening som artikuleras som den form människors världar ges eller snarare, förlusten av världar ges; "Classical politics is the glorious stagecraft of bodies without worlds" The Invisible Committee

motståndet dränks i det myckna talet om det civila samhället, demokratiska grundvalar, mänskliga rättigheter, debatt och annat: samhällsproduktionens permanens.

nyheter slås upp, läses, tas del av, tv:n ett tempel av helig vanmakt; ritualiserat seende, känslighet till den salu alla kan känna igen sig i, identitetens imperium, var dig själv, du är värd det, du själv väljer din värld;

"Therefore we say that the central political fact of the last thirty years went unnoticed. Because it took place at such a deep level of reality that it cannot be considered as “political” without bringing about a revolution in the very notion of the political. Because this level of reality is also the one where the division is elaborated between what is regarded as real and what is not. This central fact is the triumph of existential liberalism. The fact that it is now considered natural for everyone to relate to the world on the basis of his own distinct life. That life consists in a series choices of good or bad. That each one can be defined by a set of qualities, of properties, their variable weighting, a sole and irreplaceable being. That the idea of the contract epitomises the relations of commitment between individuals, and the idea of respect epitomises all virtue. That language is only a tool to come to an understanding." The Invisible Committee

Fragment, en stammande sanning, omöjlighetens möjlighet. citatet stipulerar ett begrepp: existential liberalism.
en hegemonisk sällsynhet.

vidare i den öken som är verklighet, som inte längre kan breda ut sig mer, möjligen fördjupas som begrepp. poetiska gester. ansikten på t-banan, samtal i mobil som exponerar dess hemlighet.

det är över. en dag föll rom. en annan fiende är vid portarna, är portarna. finns det något Pella för de som vill ge sig av, de som avser överge sitt eget? hur överge när världen själv är den trojanska hästen.

"We believe there is no revolution without the constitution of a common material force. We do notignore the anachronism of this belief. We know it is too early and also that it is too late, that is why we have time. We have ceased to wait." The Invisible Committee

The Siege and Destruction of Jerusalem by the Romans Under the Command of Titus, A.D. 70, Oil on canvas, 1850, David Roberts.

---

Not: Pella var den stad till vilken de första kristna flydde till innan år 70 v.t, då Titus belägrade och krossade Jerusalem och det judiska upproret.

---

B52 över Bagdad

 

---

Under en längre tid har avsikten varit att skriva en artikel rörande de uppgifter Bill Clinton släppte i samband med ett besök i Vietnam hösten 2000.

Taylor Owen och Ben Kiernan har i en artikel i den kanadensiska tidskriften Walrus (Oktober 2006) utvecklat innebörden av de uppgifter som Clinton delgav som en "mänsklig gest".

Uppgifterna är omfattande - även om de har flera "mörka" perioder - och rör USA:s bombningar över Laos, Kambodja och Vietnam åren 1964-1975.

Det anmärkningsvärda är att uppgifterna gör helt klart att USA:s bombningar började mycket tidigare än tidigare angivet, att som Taylor Owen och Ben Kiernan påpekar: 

 "The database [...] shows that the bombing began four years earlier than is widely believed — not under Nixon, but under Lyndon Johnson."

De siffror Taylor Owen och Ben Kiernan analyserar är fruktansvärda och får dem att fälla följande kommentar:

"Cambodia [is] one of the most heavily bombed countries in history —perhaps the most heavily bombed."

Utan att här utveckla förhållandet mellan röda khemerernas väg till makten, och USA:s faktiska betydelse för deras väg dit, och det välde Pol Pot förde till sitt fruktansvärda slut med oändlig mänsklig förstörelse som följd, är det likväl av intresse att påpeka hur USA:s paranoida utrikespolitik firar en fruktansvärd ironisk triumf i kambodja.
Detta är uppenbart för var och en som äger rudimentära kunskaper om Kambodjas öde och äger blick för USA:s nutida avsikter i Irak och Afghanistan.

Taylor Owen och Ben Kiernan har skrivit en mycket bra och kortfattad artikel som bör samläsas med den pågående utställningen "Middag med Pol Pot", inte så mycket för att den säger något "annat" om Pol Pot och de röda khmererna utan för att deras artikel på ett önskvärt sätt exponerar USA:s faktiska roll i ett intressecyniskt politiskt "spel" med och i Kambodja.

Taylor Owens And Ben Kiernans artikel kan läsas här.

Sites bombed by the us air force in cambodia, 1965–1973:
113,716 sites,
230,516 sorties
2,756,941 tons of ordnance

---

Sites bombed

by the us air force

in cambodia, 1965–1973

<

 

 

113,716 sites

<

 

 

230,516 sorties

<

 

 

2,756,941 tons

of ordnance