Danar Debatt Tänkandets Död?
En viss Marcus Ridung sticker ut hakan. Skriver en artikel i DN.
Läser på bloggar som annars aldrig läses, skriver en kommentar här och där.
Läser kommentarer, uppmärksammar gängbildningen, får en sorts insyn i människors liv.
Hur de talar, hur de verkar vara, tagen av en oväntad men inte okänd känsla: i denna värld går inte att andas.
Althusser. Tänker på Althusser. Ridungdebatten påminner om ett stycke text, Althusser, "Från Kapitalet till Marx' filosofi", i Althusser och Balibar, Att läsa Kapitalet, band 1, s. 25
"de 'välbekanta' och genomskinliga myterna i vilka ett samhälle eller ett århundrade igenkänner (inte: lär känna) sig själv, en spegel där detta samhälle avspeglar sig för att känna igen sig själv, just denna spegel som det måste krossa för att lära känna sig själv".
Ridung skriver på sin blogg en text som söker motivera debattartikeln i DN. Välbekant och inkännande, fylld med goda avsikter. Bland annat skriver Ridung:
"Det intressanta är hur vi upplever våra roller som mamma och pappa, kvinna och man, och vilka förväntningar som vår omgivning har på oss som individer, man och kvinna."
Denna "omgivning" Ridung talar om, vadan denna omgivning? Hur tänker Ridung rörande detta "objekt"?
Ridung fortsätter och använder sig av ord som ledde tanken till Althusser:
"Kvinnor har kontaktat mig och upplevt precis detta, att de har svårt att dels känna igen sig men också slå sig fria från bestämda uppfattningar om hur det ska vara att vara mamma/kvinna."
"Omgivning", "känna igen sig". Hur tänker Ridung rörande dessa ord? Vad månne underförstås för att dessa ord ska kunna tala till det "Vi" som Ridung sällar sig till i sin artikel i DN?
Vad becqon har kommit att artikulera rörande "omgivningen" (objektet) är för läsare av texter här publicerade inte obekant.
Att "tycka" något om pappor, mammor, föräldraskap är lätt. Rentav önskvärt. Kanske.
Ridung talar om att han känner "medvetna" föräldrar, människor som vill göra skillnad, som gör skillnad.
Vad kännetecknar denna medvetenhet? Vad är det för skillnad som står på spel?
Parafraserar lätt ett textavsnitt av Judith Butler som en pretentiös och uppmanande avslutning:
"Om upprepningens fortvaro måste accepteras som den kulturella föräldraridentitetsproduktionens mekanism, då blir den centrala frågan: Vilken form av subversiv upprepning skulle kunna sätta själva den identitetsreglerande verksamheten ifråga?
Om vi inte har tillgång till någon "person", något "kön" eller någon "sexualitet", "papparoll", "mammaroll" utanför den matris för makt och diskursiva relationer som tydliggör och reglerar dessa begrepp för oss, vad är det då som möjliggör inversion, subversion eller förskjutning inom ramen för en konstruerad identitet? Vilka möjligheter föreligger tack vare att kön och genus, [ identitet, subjektivitet, det sociala, filsofi, papparoller, mammaroller, barnroller...etc] är konstruerade?"
ethos för en kämpande glädje
Av skäl, outgrundliga och överraskande, finner en text sin väg. Boken
Och det blev ljus av Jacques Lusseyran.
Av skäl, outgrundliga och överraskande, finner en död mans ännu levande röst sin väg.
Av skäl, outgrundliga och överraskande, vänder en blind mans blick den egna blicken.
Av skäl, outgrundliga och överraskande, låter det sig sägas: ethos för en kämpande glädje.
