becqon

"Cynism har alltid en koppling till svaga muskler och överflödigt fett, medan heroism och en mäktig nihilism är kopplade till vältränade muskler. Detta beror på att heroism när allt kommer omkring är kroppens grundprincip och härrör ur kontrasten mellan kroppens styrka och dödens destruktion"

Yukio Mishima

Vad hoppas på i en värld som så vänt ryggen den mäktiga nihilsm Mishima förknippar med "vältränade muskler"?
Döden lever i varje rörelse, i varje gest, i varje leende som var och någon gör sig skyldig till.
Kropp är vapen, bekämpar begär den endast anandes förmögen.
"Människans essans" är lika förhatlig som identifiktionen av någon med samtidens gissel.

Endast i smärta, att bära oket, är oket lättare att bära. Med blicken fixerad vid den ofrivilliga glädje som musklers anspänning skänker låter sig revolutionär avsikt ges form.

Kroppar, som inte är någons, i någons tid som inte är någons, i någon utom någon - den fallande tendensen i göranden och låtanden, i hopplöshet och vanmakt - i ögonblick av vansinnig klarhet, när begreppens responsorium interpellerar, låter munnen bekänna: ja, här är någon!

Kropp är vapen som i saknaden efter ett värdigt ok att kämpa under, kommit att bli främmande för sin egen styrka.
Kropps dröm om sin framtida död har förlorat den ära från kommande släkten någon ej förmår föreställa sig, de som kommer kunna ärva det någon avsagt sig.

Allt är förlorat, kapitalet har flytt, övergiven är någon berövad värdig smärta att axla.

---