becqon

De som i  teoretiskt arbete söker artikulera motstånd, som i teoretiskt arbete finner en sorgsen glädje, ja glädje över att leva nu; om texterna på becqon - fasces et communis vänder sig till någon, så är det dessa.

Texterna som ingår i projektet Tänkande, Subjektivitet & Fascism* (TSF) kännetecknas av en sträng ton, därom råder ingen bristande medvetenhet. 

Svårigheten det inneburit att läsa och förstå TSF kan tyckas kontraproduktiv för avsikter texten artikulerar; varför ej skriva på annat sätt, "enklare"?

Texten hänvisar läsaren tillbaka till avsikter och föreställningar om vad klarhet över  text är.

Avser dock att tydliggöra några aspekter, och det i en ton och på ett språk som förhoppningsvis ej är teoretiskt och filosofiskt "tyngande".

* Exkurs / inter pares och Ethos & Frontens Mening, exkurs / interpares # II inkluderas.

"We tend to think about fascism in terms of the Second World War." Ian Hart

Den som tagit del av TSF ser att fascismbegreppet kommit att transponeras in i ett sammanhang vars ärende är "något annat" än de allusioner som flera läsare fantiserar om. Ingen har alla gånger  fel, men den som för sin inre blick ser svartskjortor när fascism omtalas har ej sett något väsentligt. Fascismbegreppet har införlivats i en idiosynkratisk diskurs kring subjektivitet, text och marxism; fascismbegreppets möjliga mening står på spel i TSF. Postulerandet av dess möjliga mening är formulerad redan i första texten:

""die Sache" gäller hur subjektets positionering i textproducerandet är att uppfatta som ett mönsters konfiguration som skärper blicken, läsandet, för textens meningsskeende; samma "sak" som subjektets egen hållning till fascismens begrepp."

Denna menings abstraktionsnivå är törhända olycklig, men det är nu möjligt att påpeka att   textproducerandet självt är formandet av fascismbegreppets konfigurering; i korthet: begreppets funktion kan uppfattas i motståndet emot det och i arbetet med det.

Canguilhem'a motto från Cahiers pour l'analyse låter sig uppfattas på nytt:

"Att bearbeta ett begrepp är att förändra dess räckvidd och tydlighet, generalisera det genom införlivanadet av undantag, föra ut det från dess ursprunliga hemvist [...]".

Fascism is itself less 'ideological', in so far as it openly proclaims the principle of domination that is elsewhere concealed.  Adorno

Fascismens ideologi är ej av intresse. Adornos tanke är just därför angelägen: dominerandets princip i världen är uppenbar för den som har öga. För den filosofiske fascisten är det fråga om att profitera på just den principen, ej ideologin.

It is the State which educates its citizens in civic virtue, gives them a consciousness of their mission and welds them into unity. For Fascism the State is absolute, individuals and groups relative. Benito Mussolini

Att läsa Mussolini och ge akt, ja, ge akt på just det som de flesta med en sorts ryggmärgreflex reagerar emot - men uppfattas den radikala avsikten som angelägen för utvecklandet av en politikofilosofisk sensibilitet, uppskattas vikten av att skydda det socialas "rättigheter" emot individens, företagens, investerares rättigheter. Dvs skydda det Sociala/Staten*  emot den kapitalistiska "rätten". Marxismen syftning är som bekant ytterst att revolutionera det sociala: detta är det absoluta.

* ej att förväxla med en vulgär etatism.

Fascism is not in itself a new order of society. It is the future refusing to be born.  Aneurin Bevan

I-världen-varons kris är subjektiv tillika planeterisk.

En politikofilosofisk saklighet kan både glädja och göra skillnad när det teoretiska arbetet vrider fascismbegreppet ur vissa händer och säger: Den filosofiske Fascisten är revolutionär i marxistisk mening, men "tror" ej på arbetaren, ej heller på havererad reformism.

Den filosofiske Fascisten är konservativ, men ej nostalgisk, utan  i Moeller van den Bruck's mening: att vara "konservativ är att frambringa förhållanden som det är lönt att bevara".

Demokratin som vi känner den är för fascisten ett förakt för det gemensamma/sociala/staten, ett avsägande av suveränitet som tillkommer de levande.

All within the state, nothing outside the state, nothing against the state. Mussolini

 Världen, en enda "substans", en enda, vars attribut är oändligt diversifierade.Trohet emot världen, språket och den faktiska existensen.

The strategic adversary is fascism... the fascism in us all, in our heads and in our everyday behavior, the fascism that causes us to love power, to desire the very thing that dominates and exploits us.  Michel Foucault

Foucault's förståelse av fascismbegreppet är försåtlig, den ger vid handen den besinnande och självreflekterade intellektuelles självförståelse, projecerad på en värld i vilken han känner sig hemma. Vid det här laget känns det igen och måste förkastas. Han har självklart rätt, men när?

Inte nu, inte här.

Den lätthet med vilket man kan dela  Foucault's uppfattning är ett varningstecken i det sammanhang som här givits form. Fascismbegreppet är nu ej möjligt att använda som  Foucault gör. Den vedertagna och traderade uppfattningen om fascism kan här endast  tas på allvar som retorisk allusion. Men använda Foucault låter sig kanske göras: den strategiska fienden döljer det faktum att vårt samhälle vilar på agonistiska intressen, vars oförsonliga fiendskap inte är ett resultat av otillräcklig kommunikation eller liknande floskler.

Fiendskapen är grundläggande för förståelsen av den subjektiva liksom den planetariska krisen.

De som avser att skapa förhållanden värda att bevara begär den makt som konstituerar det socialas revolution.

Sålunda står fronten här, i arbetet, i det oavgjorda motståndet och medlöperiet, i begreppsarbetets sorgsna glädje. Utan förhoppning om något, utan tro på något kommande - trots det, ett citat, en fantasi:

"Om revolutionen varken är en ingivelse som ges av medvetande, eller av en kris, är det alltså så att upproret måste innebära en aktivitet där människor flyr och angriper kapitalförhållandet genom utvecklandet av begär och förhållanden som inte kan tillfredställas av kapitalet."
(Marcel, riff-raff, kommunism och klasskampsteori, #7, 2005.)

Fantasin om en "subversiv passion"(Marcel) riktad emot den kapitalistiska livsformsstiliseringen är en uppgift, en glädjerik nåd att be om.

I Epilog #2 kommer text vävas kring "Selftheory: the pleasure of thinking for yourself" , teori och poesi och några synpunkter på fascismbegreppet som diskuteras i "Anatomy of Fascism," (2004.) av Robert O. Paxton.