Identitet, fiktion och den anonyma texten, del II

                               becqon låter nedstående bild och text ta plats, men endast för att det i citaten står att   finna ännu ett av    fascismens vänliga ansikten i Kerstin Söderholm. 
                   Strukit på slutet, trogen en idiosynkratisk hänsynslöshet.  Rösta på becqon här.



101678-25  Kerstin Söderholm (1897-1943)

                                                                



"I Identitet, fiktion och den anonyma texten, som becqon haft den förförda vänligheten att publicera, stod ett namn att finna i min text: Kerstin Söderholm. Det citat som den anonyme författaren återger gav intrycket på mig att inte vara hela citatet. Mycket riktigt, författaren har valt det första två orden, "Sanningen är" och den sista strofen, "de sista förtvivlade blickarna hos en människa, när allt hopp är slut."
   
Efterforskning ger vid handen att strofen ingår i en rad "Reflexioner" och lyder i sin helhet:

Sanningen är ett levande frö och en spirande planta — 
 och den är den kallnade jorden en höstdag och de sista 
 förtvivlade blickarna hos en människa, när allt hopp är slut.

Söderholm verkar vara en poet i den anonyme författarens smak. Tematiken i den efterlämnade texten återfinns på nästan varje sida i den lilla urvalsutgåva av Söderholm som ligger här vid tangentbordet, Kerstin Söderholm Dikter och Prosa, I urval av Kerstin Berggren och Hadar Vessby.
Utgivaren Hadar Vessby tackar en viss Fil. dr på försättsbladet med orden "Med varmt tack för svenska akademiens anslagsstöd."

Några citat från Söderholm är på sin plats för att kanhända kasta ljus över författaren till den anonyma texten.

"Jag vill slitas som tändstickan mot sitt plån
och gå under i min egen låga"

" — Undergången själv har blottat livets källor
i det inre.
Undergångens livsflod
fyller mig till bristning."

" vår ödesmärkta salighet
att stupa för vårt eget svärd."

" — Har någon hört spelet från det innersta slutna gemaket 
 kommer han aldrig mer ut —"

"Någonting har skett för längesedan
— när jag ännu nästan var ett barn,
någonting jag aldrig mera
kunde vakna ifrån till livet."

Har för avsikt att ta den anonyme författaren på allvar och hoppas att....."

Någon måtta får det vara. becqon tar avstånd från fortsättningen och kommer ej mer låna denna plats åt främmande röster och avsikter.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0