är det gåtfulla "djuret" meningshorisonten?

Insel der Toten av Arnold Böcklin
Studier av djur för att förstå människor, vadan det antagande det bygger på och den relation som finns mellan begreppen "det djuriska" & "det mänskliga"?
Är det djuriska den meningshorisont som ger det mänskliga dess innebörd?
Är detta ett problem? Om inte, vilken plats har då den biologiska metafysiken tagit i den symboliska ordningen?
Världen de levande gives möjlighet att förstå, erfara och artikulera sina meningsprojekt i skulle kunna falla under begreppet kultur, och om naturen, det djuriska och det mänskliga först där låter sig bli begripligt, följer: den "nakna världen av fakta" är ett begreppsligt oting.
Det mänskliga liksom det djuriska bör kanske uppfattas som lik-ursprungliga: dvs ingen tillägnelse av erfarenhet eller mening det symboliska förutan, språket.
Tvingade symbolisk ordning, tid, plats, språk; konturerna för öde och gemenskap blir kanhända möjliga att urskilja. Det djuriska och det mänskliga är inte avgörande, långt från avgörande i ambitionen att förstå meningen med att vara.
Uppgiften ska axlas.
Fascismens vänlighet tvingar den ovillige leder den villige.
Kommentarer
Trackback