Aristos, Allvar och Själens Fett
Om tiden är inne att i det egna livet låta en binär begreppslighet få stå tillbaka till förmån för ett tal och ett skrivande som inte bara tar sig självt på nytt allvar, utan på ett annat allvar, ett allvar som lämnar därhän, det som är att betrakta som själens fett, inklusive de andras tal, liberaler och demokrater, tröttsamma och vedervärdiga i sin brist på aristos.
En fostrad blick för den egna benägenheten att unna sig slapphet låter förstå att det egna står inför det avgörande: att det egna inte ligger i det egnas makt!
Talar om innerlighet som ej låter sig bedras på något - inte ens bristen.
Talar enkelt, söker ej fördjupa någon idé, ej heller tala väl.
Det förmodade djup som står på spel är ingalunda önskvärt.
Fasces et communis är att tänka och skriva - göra fientligheten mot egen benägenhet och språk produktiv utan några som helst finalistiska förhoppningar.
En fostrad blick för den egna benägenheten att unna sig slapphet låter förstå att det egna står inför det avgörande: att det egna inte ligger i det egnas makt!
Talar om innerlighet som ej låter sig bedras på något - inte ens bristen.
Talar enkelt, söker ej fördjupa någon idé, ej heller tala väl.
Det förmodade djup som står på spel är ingalunda önskvärt.
Fasces et communis är att tänka och skriva - göra fientligheten mot egen benägenhet och språk produktiv utan några som helst finalistiska förhoppningar.
Kommentarer
Trackback
