kan det vara så lätt?

sitter. registrar mig i ett nafs. tror det är sigge eklunds förtjänst. inte direkt, men typ.
förvånad över min bristande nyfikenhet på vad andra har att skriva. har inte följt någons blogg, men är förföljd, liksom resten av alla i detta land, av talet om vissas bloggar.
jag skriver. det är en början. ja, bättre än en början kan det inte bli.
vill lugn & ro, vill mindre av avsikt, ambition.
jag skriver inte för att jag har något att säga. att säga är ju som bekant något av ett retrospektiv.
måtte det som rör sig i radens riktning möta sitt eget förflutna.
välkommen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0