Barnet är den vuxne mannens far
kanske han skulle skriva här, på denna sida, hur han en gång kände; skriva för att låta själva tvivlet få gestalt, om inte i språket, så i interpunktionen; ordet var inte i början, det var ej i början.
Begäret efter sammanhang som omsluter och döljer, uppenbarar och visar hur själva begärets logik drivs i sin syftning — tanken är så klar, och likväl, där stod han på cykelns pedaler, nerför backen, precis innan bron, den gamla stenbron över kanalen: han var utom sig av lycka — en annan, hoppandes på vad han sett till vänster, sådär 75 till 100 meter bort, en buss med sina kamrater.
Lyckan stod ej att finna i de kommande sekunderna på cykeln, utan just i backen, där, utom sig av glädje, han föregrep och förblev ändå i en sekunds underbar frid.
Om nåden givits honom var det då.
Begäret efter sammanhang som omsluter och döljer, uppenbarar och visar hur själva begärets logik drivs i sin syftning — tanken är så klar, och likväl, där stod han på cykelns pedaler, nerför backen, precis innan bron, den gamla stenbron över kanalen: han var utom sig av lycka — en annan, hoppandes på vad han sett till vänster, sådär 75 till 100 meter bort, en buss med sina kamrater.
Lyckan stod ej att finna i de kommande sekunderna på cykeln, utan just i backen, där, utom sig av glädje, han föregrep och förblev ändå i en sekunds underbar frid.
Om nåden givits honom var det då.
Kommentarer
Trackback
