thinking without a dead line is a dead end.



att skriva som fanns det inte avsikt, ett intresse för något annat än det som låter sig skrivas i stund det gives.

stund som inte avser någon verklig, fiktiv eller förmodat framtida publik.

hur skriva ensamhet som är Legion?

att sluta och äntligen få ge upp Subjektet som antas veta - att skriva är att besvärja skrivandets slut och avgjorda öde.

det finns inget hopp om något.

begrunda Robespierre och Saint-Just, dessa dygdens terrorpoeter.

lyssna till deras infernaliska nit, deras hänsynslöshet. går ej att leva med, men deras ton och ansats förutan, hur tänka det revolutionära subjektets genes - ja, hur tänka det egna livets fortsättning?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0