becqon

I den teoretisk nit som återfinns på mången site tycks något av en postmetafysisk diskursivitet konfigureras, och detta runt- i - och - med subjektetsbegrepp.

Begreppsliga emulgeringar tar form i kraftfullt textproducerande - tänkande som rör sig vid gränsen för subjektets ingemansland eller runt dess vakanta plats; men subjektet hålls stången så det ej smyger sig på i dess förhatligt reifierade mening. Det sker rentav ett avsubjektifierande av subjektet.
Logiken är bekant, men subjektet hemsöker texten, och konfigurererandet av nämnda begreppsliga emulgeringar åstadkommer associativa skillnader med en sensbilitet som ej står en skicklig Glaspärlespelare långt efter.

Ögats begär efter klarhet kan inte mäta sig med arbetets allvar.

Likväl, i tänkandets arbete erfars det traumtiserande - vilket inte är "det" som ska övervinnas, det bortom, den eviga återkomsten av detsamma och ej heller syntesen av inverterandets negerande - i de avgränsande gesterna och konnotativt tafatta åtbörder framträder ett mönster i tänkandet, ett "finnande" - det onämnbara, som visar och döljer, som ej representerar; det traumatiska undslipper i meningens metonymiska förskjutning, gör arbetet möjligt.

Detta skrivet i avsikt att fördjupa en i flera avseenden marxistisk position - en marxistisk immanens, som givit upp hoppet om något kommande.

forts följer.

 Merely to say the identical thing twice - language is language - how is that supposed to get us anywhere?  

But we do not want to get anywhere.    

Martin Heidegger

Hur tänka begreppet trogen en föregripen stämning och oartikulerad sympati?

Tänkande är intet annat än textproducerandets egen materialitet. Att tänka fascistiskt är att formera en ospecifik konfigurering i skrivandets positionering av subjektets motstånd mot och med begrepp; implicerade och explicerade begrepp, reaktiverade i texten, i striden med klassfienden och i kamratskapets bekräftande.

    Kort sagt: att tänka fascistiskt är ej att nå fram till en konklusion med en metod som namnges , utan är att tänka begreppet i det teoretiska arbetet med att artikulera nämnda positionerings idiosynkratiska motstånd mot "det" som subjektiviteten ej kan eller vill kännas vid som möjligt för att fördjupa en i flera avseenden marxistisk hållning.

    Detta skrivs med Althusser som ej för avlägsen interlokutör, vars ideologikritiska ambition låter förstå hur subjektiviteten ej låter sig exponeras utanför eller skild från ideologins interpellerande av subjektet och hur subjektet uppfattar sig vara i sin fantasmatiska relation till sina existensvillkor.

Denna krävande ingress, som säkerligen lämnar den förmodade läsaren i bryderi över den förgivna försatsens uppenbara bedräglighet, får nu stå tillbaka och likväl fram som det fortsattas otydliga meningshorisont.

Begreppet fascism är sålunda -om begreppet tillåts - det diskursiva objekt vars mening återstår att tänka i ovan nämnda och postulerade sammanhang. 

Metafysiska frågor är frestande: Vad är fascism i detta sammanhang? Vilket sammanhang?

Den metafysiska frågan måste förtigas såsom varandes ett kategorimisstag.

Subjektiviteten, en heuristisk nod, ett begrepp som ej söker kontrasten och ej eller vara en sorts förtäckt asymptotisk strävan i textproducerandet.

"die Sache" gäller hur subjektets positionering i textproducerandet är att uppfatta som ett mönsters konfiguration som skärper blicken, läsandet, för textens meningsskeende; samma "sak" som subjektets egen hållning till fascismens begrepp.

Detta skrivet i avsikt att fördjupa en i flera avseenden marxistisk position - en marxistisk immanens, som givit upp hoppet om något kommande.

Forts följer.