Ärans ögonblick i mylla oren
Tillbaka till ett tema. För den som sällan eller aldrig funderar särskilt kvalificerat på vad som står på spel i vardagens reproduktion, för den som inte givits möjlighet kanske, som inte har särskilt bra vänner, som kanske fått för sig att allt är som det ska, eftersom det (nästan) är som det brukar och det fungerar bra på jobbet och.....
Denna site kan inte beskyllas för att andas någon form av optimism men inte heller någon form av konventionell pessimism.
Att hoppas på är en tragisk ödesgemenskap under ett gemensamt ok. Ett ok buret utan hopp om världen eller livet självt. En närmast nihilistisk stämning som så skänker frid från fåfängan. Men ett ok bärs i kamratskapen, med kamrater som funnit meningen och glädjen i att kämpa för en förlorad sak.
John Pilger låter med följande film förstå något - naturligtvis inte övertygande på något sätt för den som inte har öron att höra med eller ögon att se med. Ty inget är uppenbart - inget tvivel orimligt för att upprätthålla världen. Det är inte en naken värld, den är inte konspiratorisk.
Att uppfatta är hur det matriella villkorens rötter skjuter upp ur mylla oren, bloddränkt av ett intresse som aldrig kan ljuga.
Konsuler som fört befäl i Rom fick vid hemkomsten efter seger i strid, om senaten så tillät, fira triumf genom staden. Bakom vagn med ett dragande fyrspann kunde triumfatorn fira sitt ögonblick: Roms ära som den egna äran.
En detalj: på vagnen stod en slav, vars ena uppgift var att hålla en lagerkrans över triumfatorns huvud som ett tecken och den andra, att viska i densammes öra: kom ihåg att du ska dö.
Herre och slav förenade i ärans ögonblick.
The New rulers of The World - John Pilger
.
Globalisation is Good - Johan Norberg
Härsket Kött Till Folket
Till läsaren: om du i ett eftertänksamma ögonblick förundras över vad som är möjligt och inte möjligt i denna värld, låt följande mantra ljuda när helst du tvivlar, närhelst rådvillhet över tingens ordning drabbar dig. Den paradoxala frid som uppgivandet av fåfänga förhoppningar skänker giver klar blick.
Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.Intresset Ljuger Inte.
Johan Norberg - ett litet porträtt av en koryfé
Johan Nordberg intervjuas i DN den 4 sept. Avser här att artikulera något rörande denna kapitalismens filosofiska koryfé. Norbergs närvaro i den svenska debatten är lågintensivt levande, då och då dyker han upp, ständigt villig att tycka och tänka i harmoni med de intressen som betalar hans mat. Tillika har han kommit att profilera sig internationellt, bland annat är han Senior Fellow vid Cato institutet (1). Hans böcker blir översatta till många språk och förmodligen lästa av något fler.
Johan Norberg, först tilltalad av anarkismen, för att sedan uppfatta liberalismen som den ideologi som tar frihet på allvar. Johan Norberg söker leda detta i bevis på det speciella sätt som den kan göra som är populär och välbetald och talar vår tids lingua franca. Det är något evokativt med denne Norberg. Hans vältalighet och öppna blick är avväpnande, och han propagerar för det han tycks brinna för som vore det ett uppenbart faktum. Detta är retoriskt mycket effektivt. Naturligtvis. En pikant detalj är att han av Friedrich-August-von-Hayek-Stiftung 2003 fick dela en sorts guldmedalj tillsammans med bland annat Margaret Thatcher. Det måtte varit en höjdpunkt! På nämnda stiftelses hemsida står motiveringen att finna till varför just Johan Norberg och Margaret Thatcher fick detta pris.
"....awarded to personalities who have distinguished themselves through exemplary and extraordinary achievements in the establishment, strengthening or promotion of a liberal economic and social order in Germany, in Europe or in other parts of the world."
Norberg verkar sympatisk, men som aposteln Paulus påpekar i 1 Kor 15:33 :
"Låt inte bedra er. "Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd."
I.
Vad hävdar då Norberg, vad håller han för sant, vad "tror" Norberg på? Att besvara dessa frågor är enkelt. Norberg är något av en bekännande tänkare, det råder inget tvivel om var han står. Det är naturligtvis bedrägligt. Bedrägligt så till vida att - som antyddes tidigare - Norberg låter läsaren erfara att han påtalar uppenbara saker. Det är inte komplicerat att läsa Norberg. Det är inte Althusser eller Žižek, men varför skulle han skriva som dessa? Norbergs ärende är att artikulera just det som är uppenbart, eller: artikulera det som synes uppenbart.
Norberg har inga svårigheter med att etablera sitt "teoretiska objekt", för han har inget.
För vad han än i övrigt har för intelligenta synpunkter på finanskriser och ja, vad du vill, så lyder Norbergs trosbekännelse:
"Att tro på kapitalismen är inte att tro på tillväxt, ekonomi eller effektivitet. Det är bara resultat – om än eftersträvansvärda. Att tro på kapitalismen är i grunden att tro på människan."
Som synes gör sig Norberg förstådd men uttrycker intet. Men låt detta citat ljuda och läs vad Norberg säger i ovannämnda DN-intervju:
"När man håller på så mycket med ekonomi och politik, så ställer man sig till sist frågan: vad är poängen? Varför ska vi eftersträva ett samhälle med tillväxt, vad är vitsen?"
Den med grundläggande kunskaper om Norbergs syn på den kapitalistiska tillväxtens välsignelser, dvs. de sociala relationer som kännetecknar världen - och med det förra citatet ljudande - känner sig kanske förvirrad när denne far och livskamrat ställer sig en fråga av detta slag.(2) Är det möjligt att det som Sokrates misstänkte - vissa saker kan man säga men inte tänka?
Om det är så att det myckna och inkomstbringande arbetet som tankesmed i frågor av ovannämnda natur förhindrat Norberg föreställa sig vikten av själva grundmotivet i sin egen gärning - ja, vad måtte denna man inte ha frågat sig?
II.
"När man håller på så mycket med ekonomi och politik, så ställer man sig till sist frågan: vad är poängen? Varför ska vi eftersträva ett samhälle med tillväxt, vad är vitsen?"
Kan Johan Norberg mena att frågan upplåter något angeläget när "Att tro på kapitalismen är i grunden att tro på människan"? Uppenbarligen.
Vad innebär denna tro på "människan" Norberg stoltserar med? Norberg gör sig förstådd genom att säga:
"Jag tror på människans kraft att åstadkomma storverk och den kombinerade kraft som uppstår i möten och utbyten. När jag argumenterar för mer frihet och en öppnare värld är det inte för att jag tror att ett system råkar vara effektivare än ett annat, utan för att jag ser att det ger en miljö som frigör människors skaparkraft som inget annat. Att det sporrar den dynamik som har lett till mänskliga, ekonomiska, vetenskapliga och tekniska framsteg, och som kommer att fortsätta göra det." (Citaten från Till världskapitalismens försvar om ej annat anges)
In Summa har läsaren nu läst vad denne behöver för att ha ett kvalificerat omdöme om Norbergs tänkande.
1. Inte den Cato som sägs ha avslutat sina tal i den romerska senaten med "för övrigt anser jag att kartago bör förstöras", utan den Cato som dog som en slagen man, begick självmord av det slag romarna kallade Pudor, den Cato som nämnda institut benämner "Cato the Younger (95–46 B.C.), the implacable foe of Julius Caesar and a champion of liberty and republican principles." Den med med något mer än grundläggande kunskaper om den romerska republiken vet att intet utöver sina egna intressen låg senaten varmt om hjärtat. Julius Caesar kom att bli Catos öde tillika den romerska republikens.
2. "av detta slag" är en medveten relativisering av det grundläggande som frågan i sin allmängiltiga bedräglighet exponerar: frågan kan helt enkelt inte vara sann.
Jæger - i krig med eliten
Johan Norberg - en naiv melodi i baktakt
Johan Nordberg intervjuas i DN den 4 sept. Denne mångsidige intellektuell som har blivit något av en tänkarpionjär i vulgärliberalismens framkant. Som du kan se på film åka land och rike runt och predika lönearbetets lov, eller med Johans ord - kapitalismens lov, dess välsignade mening för världen och "vår" kultur. Det kanske skulle förtjäna en närmare analys, men bara kanske.
Nu har Johan Norberg givits sig på att beskriva lyckans idéhistoriska arv och kanhända framtid. Du behöver naturligtvis inte läsa boken för att begripa något av det väsentliga i vad som står på spel i ditt eget liv.
Skälet till denna hafsigt ihopsatta kommentar är några ord som Nördberg yttrar i intervjun - som började han faktiskt tänka en vettig tanke, han säger:
– När man håller på så mycket med ekonomi och politik, så ställer man sig till sist frågan: vad är poängen? Varför ska vi eftersträva ett samhälle med tillväxt, vad är vitsen?
Hör och häpna! Den med grundläggande kunskaper om Norrbergs syn på den kapitalistiska tillväxtens välsignelser vrider sig kanske i stolen när denne far och livskamrat ställer sig en fråga av detta slag.
Kan det vara sant? Läs igen:
– När man håller på så mycket med ekonomi och politik, så ställer man sig till sist frågan: vad är poängen? Varför ska vi eftersträva ett samhälle med tillväxt, vad är vitsen?
Är det möjligt att det är som Sokrates misstänkte, att vissa saker kan man säga men inte tänka? Om det det är så att det myckna och inkomstbringande arbetet som tankesmed i frågor av ovannämnda natur förhindrat Norberj föreställa sig vikten av själva grundmotivet i sin gärning - ja, vad måtte denna man inte ha frågat sig!?
Måtte hans liv välsignas av fler tankespår, ty en ledtråd ges: tidigare var han lycklig när han arbetate, numera är han lycklig när han är tillsammans med sin son. Detta är i sig glädjande, men också oroande, emedan det kastar en lång och obehaglig skugga rakt in i denna gigggants tänkande.
Marx Med Stil
En site som hört om sig är prole.info.*
Finner den sympatisk, inte så mycket för sympatierna de artikulerar - klassisk socialistisk vänster - utan för den stil med vilken den gör det.
Dessutom en snygg broschyr som låter vem som helst begripa de grundläggande aspekterna av marxistisk kritik.
Heder åt de som översatt!
* Klicka pyramiden för en detaljerad Pdf.
Citera Marx, men vad f-n?
"Kommunismen är för oss inte ett tillstånd som skall uppnås, inte ett ideal, efter vilket verkligheten skall inrätta sig. Det vi kallar kommunism är den verkliga utveckling som upphäver det nuvarande tillståndet."* Karl Marx, ur Den tyska ideologin
I vilken utveckling är du stad kamrat?
Hur ser ditt liv ut?
Hur kan det "egna" livet omtalas som upphävandet av ett tillstånd, så förhatligt och främmande för de oanades begär?
*Der Kommunismus ist für uns nicht ein Zustand, der hergestellt werden soll, ein Ideal, wonach die Wirklichkeit sich zu richten haben [wird]. Wir nennen Kommunismus die wirkliche Bewegung, welche den jetzigen Zustand aufhebt.)
