see you, either in hell, or in communism.
en ljusnande framtid är inte vår.
är inte någons.
att skriva sig ur, in i, bortom igenom, tillbaka och igen, återhämta och repetera;
vikten, varats olidlighet, med lätthet förgör tvivel den bästa av riktningar.
att förgöra tilltalet och låna sig åt metareflektioner är en postmodern sjuka som ingen
medvetet politisk kommunist - ja, vad?
tänker på Jacques Camatte. läsning av Camatte är lisa för själen för varje olycklig marxist som äntligen kommit att sörja.
"Bourgeois society has been destroyed and we have the despotism of capital. Class conflicts are replaced by struggles between the gangs-organizations which are the varied modes of being of capital.
As a result of the domination of representation, all organizations which want to oppose capital are engulfed by it; they are consumed by phagocytes. 
It is the real end of democracy. One can no longer hold that there is a class which represents future humanity, and a fortiori there is no party, no group; there can be no delegation of power."
Jacques Camatte i The Wandering of Humanity
vägen är lång, väl framme är det nu försent. axla sitt öde.
Kammerat,
jeg tænker, om ikke den lysende fremtid er det nødvendige grundlag for enhver handling? Altså (1) som udtryk for sandhed eller rettere som sandhedens tiltale, og (2) som modstandsmotivation i utopien - præcis som ikke-stedet. Som tvingende historisk udvikling, og det er sikkert det, du mener, så er jeg derimod 100% enig med dig - det er alt, alt for let at læne sig tilbage i teoretiserende vished om historiens teleologiske nødvendighed.
Dernæst tænker jeg i forhold til Cammatte-citatet, hvor det hedder: "Bourgeois society has been destroyed and we have the despotism of capital. Class conflicts are replaced by struggles between the gangs-organizations which are the varied modes of being of capital." Er det ikke netop på baggrund af, at det borgerlige samfund er ophævet til fordel for Kapitalens korporatisme, at klasserne er blevet genindført (som realitet). Det kommunistiske manifest, tror jeg, har ikke haft samme uhyggelige tidssvarende nødvendighed ((i skrift og tanke) siden 1800tallets industrielle arbejder), som det har nu.
Derfor er jeg bange for, til trods for at han lyder som en, der er værd at blive klog på, at Camatte på besynderlig vis kommer til at understøtte den postmoderne syge, du selv nævner.
Nu kör jag igång dagens blogg! Gå in och anmäl dig! Du har chansen att bli dagens blogg varje dag! :D
