becqon

becqon har inte direkt kommenterat dagspolitiska företeelser. Ej heller andra siters ståndpunkter.
Kanhända är det en fråga om stil, eller rentav följden av en förvissning om att becqon är en site för avsikter som inte lånar sig till dagsdebattens format.
Kanhända är det tid att tala i en folkligare ton. Ty den som här sökt artiklar med intressanta idéhistoriska utläggningar har blivit besviken emedan avsikter kommit att vara trogna ett språk som är direkt frånstötande - det har inte varit trevliga texter som ger inspiration i den mening man kan föreställa sig Oskorei och Mohamed Omar ger sina trogna läsare.
Det har likväl inte gått becqon förbi att texter produceras som är besläktade med avsikter som becqon nu och då artikulerar.
Att den numera omtalade oskorei kommenterar Camatte och refererar till becqon vittnar om att denna webblogg trots sin stil får besök. Oskorei är en site som är bekant för undertecknad sedan flera år och återvändandet till Oskoreis texter är alltid belönande.

---

Rubriken för detta inlägg ger vid handen en sorts konfrontation, men låt det uppfattas som en retorisk sådan. 
Det Oskorei i sitt massiva textproducerande bland annat vinnlägger sig om är att fila på en viss sorts position. Undertecknad är intresserad av just denna postionerings mening.  Vad som följer är en skissartad kritik.

Karaktär och profil

En site gives karaktär av den som skriver, men sin profil får den av de läsare som kommenterar. Oskorei har onekligen karaktär och profil.

En annan site med karaktär och vars profil går att uppfatta i det ymniga kommentarfältet är Mohamed Omar.
Mohamed Omar uppskattar Oskorei och har intervjuat  densamme.
  Mohamed Omar skriver:  "En av mina favoritbloggar, en av de få jag läser dagligen, heter Oskorei. Han är en av de mest klartänkta och kunniga kritikerna av det moderna samhället som finns att tillgå på nätet."
  Det moderna samhället. En gemensam front är etablerad.

Aristoteles säger någonstans något om att det är en avgjord skillnad att resonera utifrån vissa utgångspunkter och att resonera sig fram till dem. Låter Mohamed Omars möte med Oskorei oss uppfatta positioneringens betydelse?


Kapitalismen har kommit att kunna införliva all kritik som moment i sin egen reproduktion, må det vara muslimsk kritik, må de vara identitär, må det vara avancerad marxism; sak samma, under frihetens banér står alla fjättrade.
   Det moderna samhällets förflackning, den vidriga kapitalistiska totalkultur som härskar - talar om de produktionsförhållanden som oavsett metafysisk sympati bestämmer världens gång - låter ingen komma undan.
Så, "det moderna samhället", vadan detta objekt? Hur konstitueras världen i den diskurs som tycks göra allt läsbart, talbart, synbart och uppenbart?

Det tycks vara möjligt för Oskorei och Omar att mötas, men inte för att de delar uppfattningar om världen, nej, utan för att den värld som de talar om tycks dem given som ett uppenbart faktum, en värld och ett faktum de i flera avseenden avskyr.
Världen tycks dem given som något självklart om vilken de har olika uppfattningar.
  Detta kan verka vara ett banalt påpekande, men vad som står på spel är hur den värld de omtalar kännetecknas av etnicitet som produktivt och konstitutivt moment. (Frågan om etnicitet är i denna text inte i fokus.)

För undertecknad är det något misstänkt med att nämnda siter har kommentatorer som är självklart pro eller contra. Det är något här, i själva positioneringens karaktär (dvs. skribentens texter) som låter profileringen (dvs. kommentarerna) av respektive skribenters texter att framstå som ett klotter på en offentlig toalett.

Naturligtvis kan man tala om det som det offentliga rummets mening för en levande debatt, visst låter det sig motiveras, men, men, men.......det som gör "deras värld" läsbar, talbar, synbar och uppenbar är allt annat än oskyldigt, för de talar som gängledare till gänget. Det gäng om vilket Camatte säger: gänget "talar om det omedelbara eftersom det vill förmedla."  

Det omedelbara, den moderna världen och plötsligt en gängledare som intervjuar en annan. Förmedlingen finner vägar i kraft av intressen som inte kan ljuga, må de vara lika långt från varandra som öst är ifrån väst.

Kort och gott

I den utsträckning som dessa begåvade skribenter brottas med sina frågeställningar, gör de det på sin kammare.
   För den som läser deras texter inser snabbt att de förmedlar, de filosoferar inte, de tänker inte i den kvalificerade mening som låter läsaren dela vånda och oklarhet. De talar för invigda, må de vara initierade eller inte.

Kort och gott är det en kamp mellan filosofiska idealister. Det är ingen tillfällighet att
bägga omtalar "människan" som en art i behov av den identitet det moderna samhället berövar henne.
Identitär tradition oss Oskorei, Islam oss Omar. Klart. Allt annat är fotnoter.