praxis & reflexivitet, excerpt # 01


"Den ekonomiska-tekniskt-politiska jordskorpan börjar krympa och utvecklas i riktning mot ett tillstånd av stabil ytstruktur, och det gäller att utifrån den tektoniska processens antydningar utröna de slutgiltiga geologiska och landskapliga formerna."  Hugo Fischer

 Frank Tovey 08.09.1956 - 03.04.2002


"Cynism har alltid en koppling till svaga muskler och överflödigt fett, medan heroism och en mäktig nihilism är kopplade till vältränade muskler. Detta beror på att heroism när allt kommer omkring är kroppens grundprincip och härrör ur kontrasten mellan kroppens styrka och dödens destruktion"  Yukio Mishima


"Allt samhällsliv är till sitt väsen praktiskt. Varje mysterium, som förleder teorin till mysticism, finner sin rationella lösning i den mänskliga praxis och i insikten om denna praxis."  Karl Marx

praxis

Om tänkande är politiserad praxis - i textproducerandet liksom i mellanmänsklig verklighet - så kan inte abstraherande skiljas från den politiserade verklighet som bjuder denna praxis motstånd; praxis i sin prydno snarare - med Hugo Fischers ord: "Individen är inte aktiv därför att han besitter ett "oändligt värde", utan har ett "värde därför att han faktiskt, påvisbart, gripbart, har ett värde för verkligheten."
    Det värde verkligheten sätter är subjektets uppgift att axla. Sanningen står inte att finna någon annanstans än i denna praxis, detta subjektets axlande av kall och öde är ett och detsamma.


Saken: "att bli tagen i anspråk för att medverka till att konstituera" den verklighet som inte är skild från det som står på spel i praxis; en verklighet som söker den som inte frågat, svarar den som inte bett.
    En praxis som konstituerar oket värt att axla, för endast den är fri som i ödet kan uppfatta den järnskugga i vilken man finner friden efter striden.

    Den praktiker som överger den metafysiska ambition Fischer benämner som "den sanna verkligheten" är tacksam, dennes ok har blivit tyngre men lättare att bära, ett ok som är det "sanna förhållandet mellan arbetare och produktionsledare", det som "framgår allena ur deltagandet i konflikten och för de deltagande."


front

Fronten som avgör står inte att finna mellan fascism och marxism. Fronten är den skärningslinje som är subjektets tillblivelse i axlande av kall och öde. Att uppfatta detta är att överge ett språkbruk som inte längre förslår, ett språk som framhäver idédebatt och ideologi, ett språkbruk främmande för avsikter och uppgifter som "tagen i anspråk" är för subjektets vara. Här gives begreppet ethos subjektet. Ethos som metamorfos, begreppslig liksom faktisk.
"Feuerbach upplöser det religiösa väsendet i det mänskliga väsendet. Men det mänskliga väsendet är inte något abstrakt som den enskilda individen hyser inom sig. I verkligheten är det summan av de samhälleliga förhållandena."  Marx

ethos

Ethos förstås som begreppslig riktningsgivare i textens egen materialitet; som en avgörande modifiering av hur hållningen som marxist kan informeras.
    Text upplåter i samma utsträckning som den bär vittnesbörd om avgörande brist - brist som i bästa fall är produktiv. Saknas omdömets blick för spänningen mellan upplåtande och brist återstår bara för läsaren att ge upp. Han/Hon är inte utvald, i vart fall inte ännu.

    En informerad marxism kan inte  låta sig nöja med kampsånger, fantasier om folkmakt och ekonomisk demokrati, idéer om den oundvikliga revolutionen och kapitalismens kris och kollaps - en informerad marxism är kommuniserar innebörden av Marx ord.


"Den gamla materialismens ståndpunkt är det borgerliga samhället, den nyas ståndpunkt är det mänskliga samhället eller den samhälleliga mänskligheten." Marx


marxism


En marxism vars hållning är immanensens, ger upp hoppet om något "kommande" men äger blick för ödet att axla, den subjektiva aspekten av "den samhälleliga mänskligheten[s]" tektonik.
teori

I det teoretiska arbetet, hyses förhoppning om att textproducerandets motstånd ska upplåta nämnda teoretiska arbetes mening.
     Måtte ingen begå kategorimisstaget att identifiera tänkande med ett något som kommer "före" texten, som vore tankarna i huvudet och texten en misslyckad representation av dessa tankar. Det är inte precisionen i det teoretiska arbetet som garanterar texts mening, snarare den "svävande uppmärksamhet" som sägs känneteckna psykoanalytikerns lyssnande. Bättre exempel på reflexiv praxis än psykoanalytikerns arbete gives nästan inte.
I korthet: att tänka marxistiskt är att vara "otrogen" den den ordning som ställer konventionella krav på klarhet.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0