Danar Debatt Tänkandets Död?


 

En viss Marcus Ridung sticker ut hakan. Skriver en artikel i DN.
Läser på bloggar som annars aldrig läses, skriver en kommentar här och där.
Läser kommentarer, uppmärksammar gängbildningen, får en sorts insyn i människors liv.
Hur de talar, hur de verkar vara, tagen av en oväntad men inte okänd känsla: i denna värld går inte att andas.

Althusser. Tänker på Althusser. Ridungdebatten påminner om ett stycke text, Althusser, "Från Kapitalet till Marx' filosofi", i Althusser och Balibar, Att läsa Kapitalet, band 1, s. 25 

"de 'välbekanta' och genomskinliga myterna i vilka ett samhälle eller ett århundrade igenkänner (inte: lär känna) sig själv, en spegel där detta samhälle avspeglar sig för att känna igen sig själv, just denna spegel som det måste krossa för att lära känna sig själv".
 
Ridung skriver på  sin blogg en text som söker motivera debattartikeln i DN. Välbekant och inkännande, fylld med goda avsikter. Bland annat skriver Ridung:

"Det intressanta är hur vi upplever våra roller som mamma och pappa, kvinna och man, och vilka förväntningar som vår omgivning har på oss som individer, man och kvinna." 

Denna "omgivning" Ridung talar om, vadan denna omgivning? Hur tänker Ridung rörande detta "objekt"?

Ridung fortsätter och använder sig av ord som ledde tanken till Althusser:

"Kvinnor har kontaktat mig och upplevt precis detta, att de har svårt att dels känna igen sig men också slå sig fria från bestämda uppfattningar om hur det ska vara att vara mamma/kvinna."

"Omgivning", "känna igen sig". Hur tänker Ridung rörande dessa ord? Vad månne underförstås för att dessa ord ska kunna tala till det "Vi" som Ridung sällar sig till i sin artikel i DN?

Vad becqon har kommit att artikulera rörande "omgivningen" (objektet) är för läsare av texter här publicerade inte obekant.

Att "tycka" något om pappor, mammor, föräldraskap är lätt. Rentav önskvärt. Kanske.

Ridung talar om att han känner "medvetna" föräldrar, människor som vill göra skillnad, som gör skillnad.
Vad kännetecknar denna medvetenhet? Vad är det för skillnad som står på spel?

Parafraserar lätt ett textavsnitt av Judith Butler som en pretentiös och uppmanande avslutning:

"Om upprepningens fortvaro måste accepteras som den kulturella föräldraridentitetsproduktionens mekanism, då blir den centrala frågan: Vilken form av subversiv upprepning skulle kunna sätta själva den identitetsreglerande verksamheten ifråga?

Om vi inte har tillgång till någon "person", något "kön" eller någon "sexualitet", "papparoll", "mammaroll" utanför den matris för makt och diskursiva relationer som tydliggör och reglerar dessa begrepp för oss, vad är det då som möjliggör inversion, subversion eller förskjutning inom ramen för en konstruerad identitet? Vilka möjligheter föreligger tack vare att kön och genus, [ identitet, subjektivitet, det sociala, filsofi, papparoller, mammaroller, barnroller...etc] är konstruerade?"






Kommentarer
Postat av: Nils

Citatet är från För Marx (Anteckningar om den materialistiska teatern), s 149. Men även den angivna sidan i "Att läsa kapitalet" om spegelmyten är viktig.



Ridung har fått kritik för att han a) inte förstår ironi, b) vänder sig till kvinnorna i stället för till männen (eller till alla eller till samhället), c) vill föreskriva för individer hur de skall leva (för att vara "pk"?). Men vilken naivitet är det som främst avses i ditt inlägg, att han tror att spegeln kan krossas eller att han inte förstår vad som (om möjligt) skall krossas eller förändras? Hur förhåller sig Ridungs "medvetna föräldrar" till "matrisen för makt och diskursiva relationer"? Är de bara (som grupp) i underläge i förhållande till upprepningens makt, förstår de inte att de är i underläge, eller är de inte alls utanför?

2009-07-30 @ 14:44:57
Postat av: Becqon

a) det må vara hur som helst med ironi. tröttsam synpunkt på Ridung.

b) "vem Ridung än vänder sig till", bör det förstås som en retorisk gest, som retroaktivt motiverar att överhuvud ta till orda.



Vad avses i "Danar Debatt Tänkandets Död?"?

En sak är klar för dig Nils, Ridung tror inte att han krossar några speglar. En annan sak, Ridung är ej klar av de distinktioner som dina frågor implicerar. Klart är, Ridung förstår just inte det du frågar.



Hur förhåller sig Ridung till matrisen? Som ett interpellerat subjekt, "naturligtvis", som talar från insidan av det som inte har någon utsida.



2009-08-08 @ 01:54:34
Postat av: Nils

Jag vet att vi skriver olika slags texter. Jag antar att det var det tvetydiga i Ridungs position och de reaktioner han mötte som fick dig att skriva. Om Tänkandets Död. Om en debatt, inte i den. Ändå önskade jag mig några fler ord, när Althusser och Butler nu var aktiverade men på en hög nivå. Begreppen interpellation och insida utan utsida är för mig meningsfulla när det redovisas vilka mekanismer och konstruktioner som avses, detta för att möjliggöra fortsatt tal om det som inte skulle omtalas. T ex om varför de "medvetna föräldrarna" inte kvalificerar sig för den parafraserade Butlers "papparoll utanför matrisen". Ridung är naiv för att han talar om vissa realiteter utan att fullt ut se deras realitet, hur han stöter mot dem. Men vem (vad) mer precist interpellerar honom i detta - på ett sätt som gör begreppet relevant just här? Jag efterlyste bara fler ord, fast jag vet...

2009-08-11 @ 12:35:20
URL: http://ideologikritik.wordpress.com
Postat av: Becqon

Nils, tonen var för skarp, som om du var måltavla - en missriktad brist på skärpa som denna site ständigt gör sig skyldig till.

Det tal du verkar finna önskvärt, att vidarutveckla Althusser, Balibar och Butler är må hända det.



Bekant som du är med denna site, vet du att det begreppsliga arbetet här ej avser att beteckna på det direkta sätt som gör det möjligt.

De "mekanismer och konstruktioner " som interpellationsbegreppet och insida/utsidabegreppet underförstår tycks kunna motiveras retroaktivt som det/de "objekt" som strukterar själva det (omedvetna) teoretiska lägets struktur, i vars manifesta diskurs Ridung trampar runt i, djupt försänkt i en småborgerlig hållning till "samhället". Inget ont i det. Men, du vet, becqon vet.

Vem interpellerar då? Interpellationen (i den mån det fixerar ett fenomen)tycks i en enkel mening stå att finna på de siter och i de tidningar Ridung och de pappor han identiferar sig med känner sig utestängda ifrån, som vore samhället den republik Roms medborgare drömde om.

Ridung är allvarlig. Han känns genomsympatisk, men tvivlet rörande hans text drabbar de vänner han har, vilka talar han med, vilka interpellerar honom där, i det nära? läs hans blogg, se, lyssna, hans familj hemsöker honom.

Kapitalet har flytt. Vi är i händerna på en frånvarande tyrann, vi är i händerna.

2009-08-13 @ 02:14:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0