Camatte, Théorie communiste & Maskinmakten




"One can only speak of the victory of the proletarians to the extent that one simultaneously affirms that they will not realize it as proletarians, but in negating themselves."  Jacques Camatte



Att ta till orda är ej alla förunnat, måtte människor unnas glädje, ty hur veta vilka sorger som är förenade med ord, varje gest. Att hoppas på tiden och stunden, på den rätta tiden, att bida med blicken uppriktigt vänd åt öster - en nåd.

Det idiosynkratiska teoretiska arbete som för flera år sedan inleddes på denna plats har förblivit fragementariskt; det är arbete som återstår, arbete som låter vänta på sig: hur frestande är det inte att ta till orda, ursäkta, förklara, ge anledningar, som vore läsaren där, som vore den ende där, som vore det möjligt att uthärda den fiktiva publik som så hemsöker.


Stilla. Att kapitalets själva konstitution ej släpper någon fram till den plats som så ter sig begärlig, tänk, ja tänk, det revolutionära subjektet, tänk att få vara den blick som är klar, se och äntligen förena sig med upphävandets absoluta praxis.
Stilla. Camatte närmar sig det angelägna, nästan försynt:

"All the conditions would seem to be ripe; there should be revolution. Why then is there such restraint? What is to stop people from transforming all these crises and disasters, which are themselves the result of the latest mutation of capital, into a catastrophe for capital itself?"

Camatte. Du har så analyserat, läst, begrundat, levt och för sammanhanget viktigare: du har förlorat en tro. Ja, måtte ingen missunna någon dennes glädje. Hur kan det komma sig, vadan kapitalet med stort K, vadan dess mening, vadan "oss"?

Hur närma sig följande utkast till svar? Camatte talar:

"The explanation for this is to be found in the domestication of humanity, which comes about when capital constitutes itself as a human community. The process starts out with the fragmentation and destruction of human beings, who are then restructured in the image of capital; people are turned into capitalist beings, and the final outcome is that capital is anthropomorphised. The domestication of humanity is closely bound up with another phenomenon which has intensified even further the passivity of human beings: capital has in effect "escaped". Economic processes are out of control and those who are in a position to influence them now realize that in the face of this they are powerless: they have been completely outmanoeuvered. At the global level, capital's escape is evident in the monetary crisis; overpopulation, pollution and the exhaustion of natural resources."

Outhärdligt. Titeln på Alf Hornborgs magnum opus säger det kort: The Power Of The Machine.

Det behövs inte någon ideologisk statsapparat för att förklara något. Apparaten är osynlig, den är död, leve
"the domestication of humanity", ty den förutan vore apparaten ej möjlig. The Power Of The Machine är mörkrets hjärta, det pulserar, utan det varken liv eller död.

Camatte, du måtte likt Paulus, när han satt i den bländades mörker i Damaskus, haft anledning att begrunda ditt öde - att förlora tron. Men för dig finns det inte någon som väntar, det står ej någon Herre som möter med sin uppriktigt vänliga blick. Det finns inget nytt evangelium att predika i världen, endast negationen av det en gång vissa: "....the category of people who feel that they have to "do something": they are now having to realize that their understanding of the situation is totally inadequate, and their efforts to conceal this fact only makes their powerlessness more obvious."

Den som leva i skuggan av förhoppningar, möta sitt öde med ryggen vänd mot egen rörelses död.
Camatte, hur tala efter dig? Hur tala när studier av Théorie communiste fördjupar skuggans mörka kast,  ty Camatte tycks "bakom" proletärbegreppet se Människan - det spöket bevarar något av en riktning - en förfelad.

Théorie communiste frågar med rätta och talar:

"hur kan proletariatet, genom att agera strikt som en klass i det kapitalistiska produktionssättet, i motsättningen med kapitalet inom detta produktionssätt avskaffa alla klasser och därmed sig självt; det vill säga: hur kan proletariatet producera kommunism?"

Vi är på klassisk mark. Inget tvivel om det. Théorie communiste  fortsätter:


"Ett svar på den frågan som hänvisar till någon slags mänsklighet bakom proletären, eller till mänsklig verksamhet bakom arbetet, fångar inte bara sig självt i ett filosofiskt moras, utan återvänder ständigt till antagandet att proletariatet i klasskampen endast kan gå bortom sig självt i så måtto som det redan uttrycker något som överskrider och affirmerar sig självt."

Ja. Avslutning:
 
"Den svettiga arbetaren har ersatts av Människan, men problemet har inte ändrats, vilket förblir frågan om Aufhebung."

Théorie communiste och Camatte. Deras texter skärper och förlamar, de tycks uppfatta det angelägna i de konventionella marxisternas drömarbete - det återstår intet.


För den som vill läsa en text av Camatte på svenska har Batkogruppen utfört gott arbete genom att översätta Jacques Camattes och Giani Cullos text  "Om organisering", vilken återfinns i Dissident #3.
Texten som citeras på engelska är Against Domestication.

För den som vill läsa text av Théorie communiste på svenska så har riff-raff utfört gott arbete genom att översätta texter av Théorie communiste, i riff-raff #8 finns flera, börja här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0