Performativ Stilisering,Tanke & Handling i Teoretiskt Arbete, Epilog #2






I. Teoretiskt Arbete


Denna site har undertiteln Fasces et Communis. Latinska sentenser är legio liksom vaga konnotationer.
Att produktivt närma sig vad som står på spel i levandes värld har varit och är avsikten -
Subjektiv produktivitet.
Fascismbegreppet som regulativ riktiningsgivare må vara misslyckat; men vad som är lyckat eller ej låter sig inte avgöras.

Fragment, abstrakta satser utan märkbar början eller slut har samsats med en djup omhuldad sympati för lakonisk disciplin och begreppstukt.
Med Deleuze menas att "the aim is not to rediscover the eternal or the universal, but to find the conditions under which something new is produced (creativeness)."



Om man så vill är arbetet på denna site försök till "självteori". *
(Mer om detta i " II. Tanke & Handling i Teoretiskt Arbete").
Njutning är ej främmande, ej heller ledan vid orden, begreppen.
Uppgiften är bland annat att "undvika" konfrontation med konventionell filosofisk läsning och provocera ett vulgärt begär efter klarhet samt "undvika" den metafysik som i ändligheten uppfattar ett ursprungligt misstag.


Becqon, Fasces et Communis
vill det ändliga.


"Klarhet" är sedan länge ett havererat begrepp, det är endast med sentimental fantasi följande ord av Husserl kan läsas:

"Endast ett behov uppslukar mig: Jag måste vinna klarhet, annars kan jag inte leva; jag står inte ut med livet om jag inte kan tro att jag ska uppnå det".


Denna mans filosofiska motiv kompletterar hans neurotiska begär adekvat:


"Jag vill mot mysticism och irrationalism upprätta ett slags superrationalism som transcenderar den gamla rationalismen såsom bristfällig och ändå rättfärdigar dess innersta syften."


Finns ingen sympati för denna ambition. Ingen alls.



Becqon, Fasces et Communis
är - med Heidegger ense - ej intresserad "av en primär och isolerad definition av filosofi - utan snarare bara av det slags definition som är förknippad med den existentiella tolkningen av fakticiteten." (fakticitet kan förstås som den egna existensens brutalt tvingande och givande mening.)

Heidegger fortsätter, i brev till Löwith:


"Jag gör inte någon distinktion mellan det vetenskapliga, teoretiska livet och ens eget liv.
[...] I denna förbindelse är för mig filosoferandets motiv och mål aldrig att fylla på lagret av objektiva sanningar, filosofins objektivitet [..] ligger inom meningen med mitt existerande."


Det är i denna kontext Heideggers ord om att matematikens stränghet inte kan mäta sig med filosofins allvar ges sin pregnanta och verkliga mening.




                    

    ∞




*Ur Selftheory: the pleasure of thinking for yourself: "Att forma din egen praktiska teori, vad som kan kallas "självteori", hänger tätt ihop med att lyckas förverkliga det du vill uppnå." 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0