Fascismens vänliga ansikte, svar till Johannes D. Scotus

Signaturen Johannes D. Scotus frågar :"Men vad menar du egentligen med att du vill ge fascismen ett vänligt ansikte? Jag har redan förstått att du inte är någon demokratiivrare, men jag skulle gärna läsa ett svar på just den frågan."
 101678-8

Att bruka en vokabulär hämtad från det politiskas sfär skapar kanhända möjligheter; Är ej klar över möjligheternas karaktär, inte på något sätt. 
    Finner det likväl angeläget som "svar" på frågan alludera på Freuds berömda dictum: "jaget är ej herre i sitt eget hus".¹ 
    För den som läst de texter som står att finna här ser ganska snart att frågor om mening, symbolisk ordning och död är direkt eller indirekt adresserade.
    Avsikten är inte att göra upp med någon form av vulgärt sätt att bruka ordet "fascism" - där frasen: "egentligen betyder fascism så och så" leder tanken - utan snarare låta vaga respektive distinkta konnotationer föranleda skrivande som kan verka och upplåta för fortsatt skrivande.
    Det är ej en ståndpunkt som sökes, ej heller konfrontation med ett tänkande med politiska förtecken ( Jmf konnotationer ovan).
    De fragment som står ovan är stammande försök att formulera en ambition: tanken om att artikulera stämningen som ett tvingande fenomen, liksom mening är, liksom död är. 
Att tala om fascism är att skärpa blicken för något som i andra sammanhang skulle kunna beskrivas som "livets villkor" eller "realiteter". Riktningsgivaren är förhoppningen om att göra fientligheten till det egna produktiv, om inte annat på den individuerande nivå som Lars Ahlin benämner som "Min död är min".



Ps. I skrivande stund formuleras en fråga från en kommentator, vederbörande undrar vem som skrivit det senaste inlägget "Fascismens vänliga ansikte".
Med risk för att verka något arrogant: vem tror du?
Om inte annat anges är det Becqon som artikulerar sig här även om det är på "främmande" språk.


1) För den som är bekant med Pragvåren och det misslyckade tjeckoslovakiska försöket att bryta sig loss ur Sovjetunionens grepp 1968, är Dubceks ansikte ett mäktigt förkroppsligande av slagordet: Socialism med mänskligt ansikte.
   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0